Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes vaknade till, och det var, som om han fått en sådan
där fix idé, di kallar’t.
— Dä ä’ din gärdsgår’, Danjel! Dä ä’ din skull att stafrarna
legga så, att kreatura kunna kraka ihjäl sig på dem. Dä ä’ du,
som ska’ betala koa, skrek han.
— Har ja’ bedt din ko springa på min gärdesgård och ränna
mina störar i sej, kanske? lät Danjel.
Men innan vi visste ordet af, hade Johannes fattat
olycks-kraken och började hölja på den tröstaren Danjel med slag på slag.
Och rätt hvad det var, så damp Danjel, och jag sprang för att slippa
bli stämd till vittne, i fall det skulle bli rättegång. Men länge hörde
jag smällarna och Danjels jämmer och veklagan.
Dagen efteråt träffade jag Johannes i Snufvebo. Han såg inte
ut som om han gått igenom några svåra pröfningar.
— Danjel ä’ ingen oäfven karl, utan en rättskaffens kresten ä’
han. Ja’ feck hundra banko i skadeersättning för koa på grund
af hans felaktiga gärdesgård! Koa var egentligen icke värd mer
än hundra riksdaler, log Johannes.
En stund efter kom Danjel körandes mot sta’n.
— Gaf du snålvargen ersättning för koa, din dumbom? lät jag.
— Hva’ skulle ja’ göra, när han sto’ öfver mej med kraken?
Men huden och köttet blef mett, och nu ska’ jag ner å vända å’et
i sta’n. Dä sir inte så illa ut, när dä blef rengjordt. Stadsboarna
betala bra för kvigekött just nu! genmälde Danjel och smackade
åt märren.
Han fick nittifem öre kilot, hörde jag se’n. Så hans förlust
blef inte så halsbrytande. Ty — sa’ han — medvetandet, att en
har kunnat lura illdödt kokött, som legat i jorden ett dygn, i
stadsboarna såsom ungt kvigkött, dä medvetandet är värdt ett par tjog
riksdaler å lite te’.
Ja, go’ vänner, folk ä’ illbattiga mot hvarandra här i tiden.
Det är hund på hund, sa’ pojken och satte hundskinnshättan på
far sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
