Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisade honom med skriften, alt vilddjuret i Uppenbarelseboken var
ett helgon emot honom.
Och med det beskedet fick det äkta paret lägga i väg mot
hemhållet.
När nu predikandet på detta sätt tagit en ända med förskräckelse
för Sven, slog han sig på spådomskonst och kreatursbotande, hvilket
inte är något oäfvet göra ute på landet.
Det skadar inte heller en kreatursbotare om han är lite vriden
i knoppen, ty det håller folket för ett bevis på öfvermått af visdom.
Det dröjde också inte så värst länge, förrän Sven förskaffat
sig ett rätt bra rykte som förståsigpåare i läkareväg, och praktik
fick han.
Han luffade dag ut och dag in omkring i bygderna med ett par
påsar på ryggen. I den ena hade han krut och i den andra
dyfvels-träck, så han luktade och stank såsom ett kreatur långa vägar
omkring.
Krut och dyfvelsträck voro den enda medicin han kände till, och
det vrok han i djuren, så det stod härliga till.
Så kom han en kväll ner till Jösse i Sjöhemmet och bad att få
låna hus öfver natten.
— Du kommer som du vore efterskickad. Min stora stut är så
rasanes sjuk! lät Jösse.
— Dä’ ska’ vi väl snart bota! mente Sven och så begåfvo sig
gubbarna utåt fähuset och smorde i oxen ungefär ett halft skålpund,
hvarjämte Sven gjorde litet signeri öfver ryggen på’n.
Efter några timmar gingo de åter ut för att se till hvad verkan
medicinen haft.
Men stuten hade, gunås, blifvit sämre i stället för bättre.
— Han får lof ha’ en större dosis! förklarade Sven och tog ånyo
fram sin krutpåse. Jösses käring skulle sköta lyset medan gubbarna
hjälptes åt att tratta krutet i stutakräket.
Hur nu käringen ställt sig med taljdanken, det vete Herren i
höjden, men stuten, som ville rädda sig, stötte till gumman, så att ljuset
for i krutet och en explosion uppstod.
Hela slutens hufvud sprängdes, och det ena hornet flabbades för
en stund fast vid Jösses hufvud, hvaraf den arme gubben sedan fått
namnet »Horndab.
Sven slängdes hufvudstupa in i svinhuset och käringen fick
företaga en liten himlafärd upp på hörännet. Ett sådant elände har
nästan aldrig förut sports i grannhället.
Men en stor välsignad sak var det, att inte hela fähuset
sprängdes i luffen eller tog eld.
Där lågo de nu på hvar sitt håll och hojtade.
— Lefver du Jösse? ropade Sven utur svinhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
