Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•— Ja, med lile lif! Mon ja’ vet. inte hvad det är, som hänger
fast vid hufvudet på mej! sa’ Jösse.
— Jag hör inte Lisa! Ho’ måtte väl aldrig va’ sprängd ihjäl?
fortsatte Sven.
— Gu’ vet, men det ger ja’ attan, bara stuten ä’ bevarad!
svarade Jösse, ty så mörkt och rökigt som det var, kunde han inte se,
huru illa det stod till.
Men till sist kom Lisa ner och visade mer sinnesnärvaro än de
båda männen, ty hon sprang efter ett annat ljus.
Då fingo de se hornet, som förmedelst en bit af huden hängde
fast vid hufvudet på Jösse, och de bäfvade, både Lisa och Sven, ty
de trodde i början, att det var själfva hin onde, som de hade
framför sig i krut- och svafveloset. Till sist kände de likväl igen Jösse
på skinnbyxorna. Men när de fingo syn på stutens söndersprängda
och döda tillstånd, blef Jösse alldeles ifrån sig, och han grät, slet sig
i håret och tjöt:
— Jag vet inte hva’ jag har gjort för ondt, eftersom stuten
ligger död i stället för Lisa, som är frisk och färdig. Dä’ hade var’t
mindre förlust och skada, om ho’ eller du, Sven, hade farit åt
hel-sefyr och stuten fått lefva! Han va! värd hundra tjugu, väsnades
Jösse.
— Dä’ ä’ din skull alltihop, Sven! Du har hatt hit krutet, din
rackare, och du ä’ så go’ och betalar stuten på eviga fläcken! skrek
Lisa.
— Men det var du, som släppte värmen i krutet! protesterade
Sven.
På det viset blef där ett vådligt gräl, som slutade med slagsmål.
Sven blef bet i den bataljen, ty han hade ju två emot sig, och
dagen efter kom han hem i söndersargadt och fördärfvadt skick.
Det var klart att historien om stutasprängningen snart började
göra sin rond i pastoratet, och Sven, som nu inte kunde tro annat,
än alt hans praktik var slut, begärde fattigunderstöd.
Men kommunalnämnden, som alltid är rasande på sådana
ansökningar, gaf honom i stället för understöd ett betyg om stor skicklighet
i häfvandet af alla djursjukdomar och sa’ till honom:
■— Gack du opp åt grannhäradet, Sven, där dom inte har reda
på Jösses olöcklie slut, och bota bå’ folk och fä, så få de fö’ dej
och så slippa vi nå’n tunga af dig. Här har du ett bety’ som talar
lattin och som ger dej bättre kost än vår kommun kan komma utmed!
Kan man tänka sig sicket djup det kan vara i en
kommunalnämnd, och hur knifvigt och djädrigt de kunna lura ut sakerna!
Sven tog betyget samt masade åstad ål det föreskrifna hållet och
där går han väl än och praktiserar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
