Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var sant som han sade. Visaren fanns inte på taflan och
bägge började ieta på golfvet och Öfverallt, men klockvisaren var
ingenstädes till finnandes.
Sent omsider sa’ gamman:
— Ja’ undra’ om han möjligtvis kan ha’ dråsat ner i
grötabunken, så att du har fått honom i dej?
— Ah, dä’ kan väl allri’ stå tell!
Kände du ingenting, när du åt?
— Jo, Gu’ vet hur dä’ va’? Ja’ töckte bestämdt att dä’
kras-made te’ en gång i halsen på mej, och att dä’ va’ nå’et långt och
styft, som slank ner, men ja’ trodde att dä’ bara va’ en bit utå’
grötaklynnan!
— Där ha’ vi’et, du har fått visarn i dej, sa’ käringen och ville
laga till lipen.
Men Peter i Masåsen tröslade henne sägandes, alt han var säker
om, att visaren som »hållit parull» i 45 års tid, skulle gå sin gilla
gång härefter också, och han spådde sant.
Visaren gick samt kom till bys igen, och än i dag luffar han
omkring urtaflan på studsaren där borla i Masås. Men Peter har
numera girat fast honom med en bit af ett gäddsnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
