Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skolprästen i Högakull.
Di tala om att här agiteras och mutas och krånglas i stad och
på land hvar gång ett nytt riksdagsmannaval skall gå af stapeln, och
att många fula lidelser då släppas lösa emot hvarandra. Och det är
nog sant det.
Men ett så vådligt rabaskande åstadkommer dock aldrig ett
riks-dagsmannaval som rätt ett prästval gör det, hvilket i alla fall är ett
sorgligt faktum. Ty när man ska’ välja sig en själasörjare, så borde
väl en så allvarlig och kristlig förrättning egentligen uträttas i frid
och mycken kärlek.
Men det är, gunås, långt ifrån att så sker, utan det har händt
och det händer inte alls sällan, att byamännen råka i lufven på
hvarandra och klämma till att slåss på själfvaste kyrkovägen, när de gå
hem från ett prästval. Det hjälper inte, att de nyss förut fått
uppbygga sig af kontraktsprostens förekomst i deras kyrkokor.
I tuårsen valde de sig en ny »körkeherre» borta i Högakull, och
såsom de då lefde och härjade i den församlingen medan valet stod
på, det har man då inte hört talas om hvarken förr eller senare.
Men så ha’ de också, blifvit straffade på folkavis.
Det var naturligtvis ingenting, som var godt nog åt
Högakulls-borna. De nöjde sig inte med förslaget, utan de bråkade till det åt
sig och kallade en fjärde, som det heter.
Men då blefvo bå’ kungen och biskopen alldeles besatta och
rasande bägge två, samt skickade i förargelsen på dem en gammal
»skolepräst», som församlingen inte kände till.
Men denne blef då gua’lof till ett gissel och till en tuktomästare
åt dem. I början tyckte de rätt bra om honom och gingo till och
med omkring och voro liksom litet smått högfärdiga öfver sin präst.
— Han har just inga stora gåfvor, men han är sekterlig och
gemener 1 yttrade de och menade därmed att han var ärevördig och
nedlåtande på samma gång.
Men det blef minsann annat ljud i skällan, när det gått en tid,
ty det begaf sig snart, att »körkeherrn» var snål ända till girighet,
och han gnodde och gnor syndaträlarne i Högakull, så att det är
en lust och glädje däråt.
En söndagsmorgon sa’ han till den ene kyrkovärden:
— Det var en ovanligt fet och härlig bagge Sven Nilsson har. Den
ska’ väl slaktas snart ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
