Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till råga på eländet dref han igenom, att de skulle måla om kyrkan
invändigt. Men för att få det billigt anställde han den skröpligaste
målare, som fanns i hela häradet.
Nå, denne målade och plitade och omsider värdt det färdigt.
Då skulle där hållas en mer än vanligt högtidlig gudstjänst i det
nyrestaurerade templet för att inviga nymålningen. Och hela
församlingen var nästan mangrant i kyrkan den söndagen.
Men hur det var, hade målaren inte lagt reelt med torksakcr i
färgen, utan när församlingen skulle resa sig, så hängde de fast i
fernissan allesammans. Med vedermöda sleto de sig visserligen upp
ur bänkarne, men då hade de fernissa och spackelfärg i sitsarne
hvar eviga kutte, såväl karlar som fruntimmer. Och hurudant det
skulle te’ sig i Guds hus, det kan enhvar föreställa sig.
Men det var just inte ledsamt att skåda denna Herrans
församling bakifrån, när de tågade hem från kyrkan i arghet och raseri samt
med nerklenta och fördärfvade kläder.
Nej, ledsamt var det inte, men ynkligt var det.
Den enda gång Högakullsfolket egentligen har haft någon ro och
fröjd af denna sin präst var en påskadag.
Men det var då i alla fall ett sorgligt nöje äfven det.
Kyrkoherden hade tagit hem mässkjortan för att låta frun tvätta
och laga upp henne till högtiden. Och det gjorde hon väl, kan jag
tänka.
Nå, på påskdagen kom han inskridandes i kyrkan med ett paket
under armen, hvilket han lade på bordet i sakristian.
— Det är mässkjortan! sa’ han till stöten.
Sen ringdes där samman, och stöten plockade fram skruden
samt tog ihop med att kläda prästen. Till den ändan vecklade han
ock upp paketet och började kränga skjortan på sin herde.
— Men hva’ i alla dar är delta för slags skjorta? skrek
plötsligt stöten och sprang baklänges.
— Da är väl en mässkjorta, vet jag, snörflade herden.
— Men ho’ ä’ så konstig, ja’ känner inte igen henne! svarade
stöten och såg så vilsekommen ut som en gästgifvare i ett
missionshus.
Då tittade äfven prästen på plagget, som han fått på sig, tittade
stort och ovidöppet och bleknade.
— Ah, herre du min skapare. Sannerligen, sannerligen har jag
inte fått ett af fruns lintyg! Det är ett misstag! Men hvad ska’ jag
nu ta’ mej till! jämrade han och pustade och suckade.
Ja, där var ingenting annat att göra än att behålla lintyget på
under altartjänsten, hvilket väckte stor gamman samt gladde och
fröjdade hela församlingen.
— Den synen var värd mer än en smörtrilling! säga de än i dag
och kunna grina sig nästan fördärfvade, när de tänka på’t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
