Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den tiden var det alltså ingen struntsak att önska sin nästa
elt godt nytt år.
Såväl i detta som uti många andra fall ha’ vi därför fått det
bättre med tiden. Nu sitta vi inne uti stor nykterhet och mycken
kyskhet hos våra gummor och flammor, medan de arma, svettande
postmänniskorna få sköta om nyårsönskningarna åt oss.
Här komma ieke vidare några svartklädda, trallande, lustiga bröder in
till oss på nyårsmorgonen och vräka i sig vår julamat och ragla
omkull våra bord. I stället komma blott en skock fyrkantiga bref, dem
vi sorglöst slänga i det för dem bestämda fatet på kabinettsbordet,
utan att kanske se på dem.
Det är billigare och finare det här nya sättet, men Gu’ vet, om
det egentligen är så rasande roligt ändå. Men det får jag erkänna,
rätt hvad jag än må tänka om den nya tiden och dess
bekvämligheter, att om Jonas i Bagghemmet hade skaffat sig ett nyårskort och
skickat det till kyrkoherdens i stället för att gå dit själf i julas, så
hade det varit bättre för honom. Han hade då sluppit ligga med
kalla omslag om hufvudet hela nyårsdagen samt hänga allra ytterst
på den brant som stupar neråt vansinnets natt.
Ingen vet hvad det kostade eller kommer att framdeles kosta
Jonas, men säkert är, att han vid decemberstämman strax förut blifvit
korad till kyrkovärd.
Förut under hösten hade vi gång på gång varit på gille uppe i
Bagghemmet, och Jonas hade en långlig tid betett sig såsom en
framstående kristen, ty han har skrifvit på våra kreditivkontrakt och
växlar och 10-års lån med en min, som om det icke varit annat än
hans förbaskade skyldighet, så det var stört omöjligt att inte rösta på
honom till kyrkovärd.
Och skrifver han på åt oss lika beredvilligt i fortsättningen,
varder han riksdagsman med tiden, det slår aldrig bom.
När nu Jonas emellertid lyckligt och väl blifvit kyrkovärd, ansåg
han sig böra så tidigt på nyårsdagen som möjligt lägga i väg till
prästgården och önska kyrkoherden ett godt nytt år och själf mottaga
dennes välsignelse, innan han trädde in i sin nya, dyrt förvärfvade
värdighet.
I den tidiga, dimmiga morgonväkten nalkakes alltså Jonas i
högtidligt och kyrkovärdsmässigt framskridande sin själasörjares och
förmans tjäll.
Där var man redan uppe, det såg Jonas på afstånd. Ljus sken
i alla fönster och förstuguportarne stodo öppna.
Jonas stannade en vändning, slätade ut håret och funderade på
huru han skulle börja sin nyårshälsning vist och lärdt, så att
»körkeherren» skulle förstå hvilken djädrans kyrkovärd han fått.
Just i samma stunden fick Jonas emellertid se, huru tre hvitklädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
