Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varelser med ljus i händerna sväfvade öfver förstugan i prästgården,
tydligen kommande från det prästerliga ämbetsrummet.
— Jesses, dä’ ä’ himlatecken! mumlade Jonas och började darra
i alla leder.
Strax efteråt såg Jonas, hvars bäfvan och förskräckelse allt mer
och mer tilltog, hur prästgårdens stora hund, som eljes plägade skälla
och ge hals, undergifvet tyst och ödmjukt kröp utefter marken emot
en lång svart figur, som slank fram från andra sidan af byggnaden
och snabbt men ljudlöst närmade sig förstugutrappan.
När Jonas fick syn på den uppenbarelsen, vände han tvärt och
gaf sig till att springa hem mot Bagghemmet, dit han snart återkom
och förskrämde hela huset.
— Jag har inte långt igen, ja’ lefver inte öfver året för ja’ har
sitt himlatecken på nyårsmorn! pustade han.
— Hva’ har du sitt?
— Änglar i prästegårds förstu’ och djäfvulen på gårdsplanen!
A’ dä’ inte nok? skrek Jonas och skakade som om han hade fått
frossan. Se’n tog han till att ömsom gråta och ömsom grina, så folket
kunde inte annat än frukta för vettet på honom.
Till sist skickade de ett åkande bud efter barnmorskan, som ju
är vårt allt i allom i läkareväg härute, och hon ordinerade kalla
omslag om hufvudet på Jonas. Och där låg han hela nyårsdagen och
fantiserade stollastycken, medan allt i Bagghemmet var försänkt i sorg
och bedröfvelse.
På kvällen, just i solagången,’ kom hjälpeprästen dit ner och
skulle höra efter hur det stod till.
Folket berättade hvad de hört Jonas prata om änglarna i förstugan
och satan på gårdsplanen. När den unge pastorn hörde det, tog han
till att skratta så hjärtligt, som en ung framåtsträfvande präst vågar
skratta nu för tiden.
— Lugna sig, Jonas, sa’ han och for med handen öfver den nye
kyrkovärdens kinder, lugna sig, det har inte varit några öfvernaturliga
saker, som Jonas sett!
— Änglar och djäfvulen! pustade Jonas.
— Hör nu på, kyrkovärd, hvad jag säger, fortfor pastorn.
Äng-larne, som ni trott er se, voro kyrkoherdens döttrar, hvilka gått in att
önska sin gamle far godt nytt år, halfklädda och med ljus i händerna!
Vid detta tal fingo ögonen på Jonas ett förnuftigare och vettigare
uttryck, och han såg för ett ögonblick till och med litet flat ut. Det
varade dock blott en sekund.
— Men satan på gården då? stönade han och darrade som
ett asplöf.
— Ack, Jonas, log pastorn, det var inte annat än länsmannen,
som ju friar till fröken Julia! Han kom mycket tidigt i dag med sina
nyårsönskningar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
