Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nå, när detta var gjordt, steg där fram en, som det sades öfver
höfvan stor landtbruksingeniör, och höll ett väldigt föredrag om de
slumrande milliarderna i våra mossar och om torfströets märkliga art
och beskaffenhet.
Under detta stora föredrag var det lätt att se, hvilka af våra
agrarer som voro benådade med torfmossar.
Dessa skilde sig nämligen från de öfriga genom en allt högre grad
af stormodighet och maffighet, som aftecknades i deras anletsdrag allt
efter som den väldige föredragaren plockade fram million efter million
ur de hilills tröstlösa mossarnes smutsiga djup.
Till sist sågo de alla ut som om hvar och en af dem hade
vunnit högsta vinsten å danska klasslotteriet, medan de, som inga mossar
ägde, snusade och suckade.
När vi sedan gingo bort från hushållsgillet, kom jag i sällskap
med patron Isaksson.
— Jag får allt lof att köpa mig en mosse! lät handelsmannen
och gick mycket tankediger på vägkanten.
— Ja, måntro, du har allt kunnat hämta mycken lärdom och
nytta af föredraget! inföll jag.
-— Hur så?
— Hörde du hvad han nämnde om torfströets obegripliga
förmåga att uppsupa vätskor?
— Jo, det minns jag väl, för ja’ ä’ inte så rasande dummer som
du tror! utlät sig patronen.
— Nå, om du t. ex. har 3 å 4 kilo snus och kokar det i 100
kannor vatten, så får du ju en bra vätska!
— Men den duger ju inte te’ nåt! Hvem vill äta en så’n välling
eller hvad menar du? undrade Johannes.
— Jo, om du t. ex. göte de hundra kannorna snussås öfver en
bal torfströ, så kanske det inte vore så dumt för en person i din
ställning och med ditt yrke och sinnelag! lät jag.
När handelsman Johannes Isaksson gått en stund och funderat,
stannade han plötsligt och skrek:
— Nu begriper jag schäsen! Herren välsigne dig, som hjälpte
mig på trafven! Slår jag den kokta snusluten öfver torfströbalen, så
kommer den att få en stark tobakslukt, och som tobak ser den ju ut,
alldeles som »Ystadsblandning». Halleluja! Sedan kan jag sälja ut
torfströbalen såsom rökkardus till bönderna! — Gu’ välsigne dej, som
öppnat mina ögon för en stor affär! Jesses ja’ ska’ sälja tobak billigt
och i gross och lassviss te’ andra handlande, och ja’ ska’ minsann
sätta upp en liten cigarrfabrik också; för till inlägg i cigarrer blir
torfströet ändå bäst. Gu’ välsigna dig än en gång! jublade Johannes
och hoppade och dansade på vägen som en tosing. Jag fick lof följa
med honom hem och jag hade ett förskräckligt kalas på kvällen
i hans hus. Vi hängåfvo oss åt ett grufligt svalg bägge två. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
