Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit, att han nu äger en farm, där han har cirka attanhundra
hästar så stora som kungens ridhästar i Sweden.
Då kyrkofolket hör sådant, blir det förbluffadt.
•—• Men då måtte han väl ha ryslig skuld på’t, menas ibland.
■— Nähä, svarar städse den sälle fadern till den amerikanske
jorddrotten från Småland, inte ett dugg har han till skuld, för han
skrifver, att han geft sej mä en generalsdotter.
Kyrkofolket blir allt mera förvånadt och de unga pojkar, som
höra på, besluta genast barka af till Amerika för att hånka åt sig
en attanhundra hästar och en generals- eller en presidentdotter.
Ah, man kan inte tänka sig så trefliga och tröstefulla bref det
kommer till oss från Amerika. Och ibland ligger det dollarsedlar
uti dem tillika.
Så hade ock Pelle i Jonkarefållen och Magnis i Skunkabo en
vacker dag fått hvar sitt amerikabref med inneliggande sedlar, för
hvilka de å bankkontoret tillväxlat sig riksbankstior, hvadan de
ingalunda voro goda att »ryka på», där de sedermera stodo
utanför disken i en af vår köpstads diversehandelsbodar och prutade
på kaffe och klöfverfrö.
Magnis i Skunkabo var härlig och vördnadsbjudande att skåda.
Han hade en literbutelj i byxfickan och han spottade långt och
bredt och snusigt och menade på, att han inte ämnade stiga till
sides för hvem attan som helst, inte ens för en häradsprost, om
han vore aldrig så tjocker.
—’ För här hvilar inga ledsamheter, sa han.
— Jag har hört, att du fått bref från din son i Amerika i
dag, Magnis, utlät sig Pelle i Jonkarefållen.
-— Jaha, så står dä’ te’, Pelle!
-— Han har’et väl rysligt bra därinne, för han var en krisker
och vidflängder pojk, när han var hemma, så det kunde en allt
förstå, att han skulle ta sej ut, hvart i hundan han tog vägen, lät
Pelle.
Vid detta tal, som högeligen behagade Magnis, drog denne upp
literbuteljen ur byxfickan och drack samt gaf desslikes åt Pelle i
Jonkarefållen. Och han söp~imcrefter de gingo bort till en
silltunna och beto ryggen af hvar sin sill till brännvinsbröd.
När detta var uträttadt, begynte Magnis anförtro Pelle att hans
son redde sig såsom en herre i Amerika och att han rest långt
söderut.
— Ja, han är så långt, att det knappt finns brefgång te
honom! stoltserade Magnis.
— Åh hundan, ä’ han så långt skam ivåld?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
