- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
503

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jösses, han är ända i Florida och efter hva’ han säjer,
ligger den staten precis midt på jordklotet, så att axelen, som
jorden schwänger ikring, är stucken tvärt i genom Florida.

— Hva’ gör din pojk därnere?

-—• Jo, han skrifver, att han arbetar hos ett struts- eller
strut-eller trutbolag ■—■ jag kan inte tyda’t rektigt — som fått på
entreprenad att smörja värdens axel. Han har firahundra dollar i
veckan. Men han tänker snart sluta med axelsmörjandet, för det är
ett så hett och styft arbete, att folk stå inte ut mä’et i längden.

— Dä’ håller jag inte otroligt! gapade Pelle.

— Nej, för si klotet schwänger kanveta mä’ en hiskelig fart,
och tungt är det, så dä’ behöfs en ryslig hop smörja.

— Ar det inte ett lifsfarligt göra att smörja världens axel?

— Nej, han bara säjer, att dä’ ä’ påkostande och illbattigt.

—• Nå, sporde Pelle, talar han inte om, hurudant landet
annars är?

— Jovesst! Han skrifver en hel hop om hur höga berg, där

finns. I höstas talade han om, att månen får lof att vara rysligt
försiktiger å ha ögena väl mä’ sej, när han ska’ simma fram öfver
de höga bergsspetsarna i Florida, om han inte ska’ köra emot å
fördärfva sej. En gång — skrifver han — hände det månen, när
han var som allra fullast, att han drumlade emot ett amerikanskt
berg med= hela sin framsida, så dä’ höll rent på att göra ut med
månen. Ä att detta inte är nå’n lögn, dä’ kan en ju si hvem som
helst, för månen ä’ inte läkter än i dag, utan han har en hel hop
skråmor och fläckar på framsidan. Dom fick han för han inte

såg upp utan asade emot ett berg därborta i Amerika, där min

pojk är.

— Ja, dä’ låter inte likt lögn, och länge har ja’ undrat,
hvarifrån månen fått sina fläckar. Jaså, di har kommit därutå. Dä’
var nöjsamt att få veta! lät Pelle och var förtjust.

— Men hurdant är folket därnere på midten utå jorden?
fortfor Pelle i Jonkarefållen.

— Jaha, det måtte allt va’ si och så med dom. Utå pojkens
bref kan ja’ förstå, att dom just inte har möcke kläder på sej utan
att dom för det mesta vandra spritt språngandes nakna,
undantagandes när dom ska’ gå te körkes. Då hänga dom på sej ett litet
kvarterslångt förskinn och hålla en solparasoll öfver hufvu’t. Dom
infödda Floridaboarne ä’ möcke beskedliga och kärleksfulla,
särdeles fruntimmerna. Men en får vara kvick med dom och ta’ dom

i tid, för de stå inte bi rätt länge. När dom blir kringsvid en
tju’fem år, ä’ dom lika leda och grömma som våra käringar ä’,
när de komma in på nittitalet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free