Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett litet misstag.
Dagarna före jul i fjol hände det vår kyrkovärd ett litet
spektakel, som kom en hel hop väsen åstad härute i socknen.
Själfva saken var i och för sig själf inte så värst farlig och inte
ärerörig heller, utan rält naturlig, och själfva spektaklet hade kunnat
hända hvem som helst, ty sådant inträffar gualof rätt ofta här
världen.
Men när det händer någonting, gör folk det så vidlyftigt och
lägger ut det mycket omsorgsfullare än de skulle göra, om de finge
i uppdrag att förklara en bönedagstext. Och därför blir det stora
romaner och långa skandalhistorier af de simplaste händelser.
Nu är det också mycket värre än det var förr i världen, ty i
vår tid ska’ allting, gubevars, också påtas in i tidningarna. Man kan
snart inte nysa härute, utan att avisorna ska tala om det, ty här finns
1 socknarna en vådlig massa skribenter, som sitta kvällarna igenom
vid sina chiffoniersklaffar och dikta och ljuga redaktörerna fulla för
2 öre raden samt jaga efter skandaler, och de vela platt intet livad
som menas hvarken med sanning eller pietet. Men det har jag,
gud-skelof, reda på.
Därför vill jag nu omtala kyrkovärdens malheur precis sådan den
var och inte såsom den blef utstofferad af käringapratet, till stor
chi-kan för inte blott kyrkovärden utan för hela kyrkan och renlärigheten.
Ty prästen och hans vackra fru blefvo ju indragna i det också.
Sanningen är, att kyrkovärden måste ursäktas.
Bevars, till och med en människa, som har mindre att tänka på
än en kyrkovärd, kan bli förvillad i hufvudet under dagarne före jul.
Man blir inte rikligt klar i knoppen förr än helgen pågått en lid och
man fått hvila sig och sofva ut i hemmen och i kyrkorna.
Säkert är nämligen, att det icke gifves någon tid under hela
året, då vi landlgubbar äro utsatta för så många frestelser och
farligheter och då vår andliga välfärd kommer så nära fördärfvet, som
just i december månad, då alla landsens tidningar slåss om våra
själar. Månlro, det vill till att kunna vandra sin stig obesmittad, när
de stora löftena och de billiga prenumerationsprisen hagla öfver oss,
och våra stugor fyllas från golf till tak utaf gratisnummer och
startande tidningar, så att vi bDkslafiigen vada i makulatur med våra
träskostöflar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
