Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi bli rent från oss, det är gifvet, och veta stundtals icke hvad
vi skola taga oss till. Ty den ene lofvar att bevara fosterlandet och
hjälpa upp jordbruket, den andre svär på, att han ska’ hålla länsmän
och andra vådliga bondplågare stången, en tredje slår sig i backen
på, alt han skall sätta af kungen och försälta oss i ett tusenårigt
rike uti ett enda tempo för 2 öre om dagen. Allt det där frestar
hufvudet på oss, så att vi blifva nära nog otillräkncliga i de dagarna.
Samtidigt härja också käringarna och regera med sitt bryggande,
bakande och slaktande, att man icke vet, hvar man skall sätta sin fot
eller lägga sin lekamen.
Nej, riksdagen borde gå i författning om, att sådana böcker, som
denna, delades ut i julveckorna bland landets innebyggare, så att de
i virrvarret icke råkade på villovägar, utan finge något ljus för sina
fötter och någon tröst för sina jäktade själar.
Det här har jag måst förutskicka för att än tydligare ådagalägga,
att vår kyrkovärd måste ursäktas och förlåtas, i stället för att skymfas
och begrinas och utskällas.
Han hade fått en så vådlig massa profnummer, att det var utan
all reson, och som han, gunås, är snål och vill ta’ vara på sina
stumpar, så läste han, så att han höll på att bli grönögd, den stackars
kyrkovärden. Men något riktigt läshufvud hade han inte, så han tålte
inte vid det, utan blef liksom litet vurmer och yr i skallen till sist,
och han kunde inte sofva om nätterna eller äta reelt heller. Utan
han blef blek, glåmig och slapp, så att Kajsa, hustru hans, blef
orolig för honom.
Midt under denna hans eländes tid skulle han in till stan för
att handla till julen, och efter som han tillika skulle uträtta en hel
hop åt pastorn, fick han ta dennes gamla märr att åka efter.
När han gaf sig i väg på morgonen, var Kajsa ganska nedstämd
och sa :
— Hva’ du gör, så gå inte och ta’ nåra slörkedroppar därinne,
utan kom ihåg ditt nökterhetslöfte och att du ä’ körkevärd, Johannes
lelle!
— Ah, du pratar jämt din evinnerliga smörjal Ja’ måtte väl
va’ karl för min hatt! genmälde kyrkovärden i det han med
piskskaftet sökte gångsätta prästens mycket ärevördiga sto.
Jag sa’ här ofvan på ett ställe, att vi äro utsatte för många
vådor under december månad.
Och komma in till sta’n för att göra sina juluppköp är
ingalunda den minsta farligheten. Handlandena äro då så hiskeligt
beskedliga och fina och sockersöta samt ha så rysansvärdt många knep
och illfundigheter till hands för att locka oss att köpa mycket och
för att kunna med falska varor och svek draga till sig vår välfångna
egendom.
Kyrkovärden stod på sig i det längsta och det såg mörkt ut för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
