Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skolan skötte han som en karl, spelade gjorde han, så att vi
trodde kyrkan skulle spricka, och med sitt frieri höll han sig inom
församlingen, såsom tillbörligt var, och flaxade inte omkring det
ringaste utom socknen, åtminstone efter hvad man kunde spörja och
förstå. Utan allesammans de förnämsta karlarna, såsom
nämndemannen, kyrkovärden och landstingsmannen, trodde hvar i sin stad att de
skulle få honom till måg i sinom tid, när han blifvit placerad.
Så serradö, dog den gamle skolmästaren på vintern och värdt
begrafven, som det heter.
Hvad var då naturligare än att den unge vikarien, som nu sökte
platsen, fick hvar eviga röst. Ty alla de gubbarne, som hoppades
anamma honom till måg, arbetade för honom med både händer och
fötter.
Men sedan han bara fått sysslan och till och med krånglat sig
till ett grand ökning i organistlönen, blef det gudnås ett annat ljud i
skällan. Sällan vankade han sedan till vare sig nämndemannens eller
kyrkovärdens och ej heller bort till landstingsmannens.
Och frågade man honom, om han inte ändå skulle måga sej hos
någon af nämnda ämbetsmän, så bara fnyste han med nosen och
kasserade tvärt samtlige deras flickor.
Men hva’ ä’ det för fel med dem? mente vi ibland.
— Asch, den ena ä’ ju rödhårad, den andra ä’ som ett par
hopslagna bräder, och landstingsmannens ä’ ju som ett bykekar 1
— Men di ha’ schaber och dä’ ä’ knuteni invände vi.
— Dä’ ger ja’ hundan! lät han.
Alla tre flickorna gingo och sörjde och grämde sig, bleknade och
tynade, så orgelnisten och skolläraren samlade därigenom en hel hop
synd på sig.
Och straffet uteblef ej heller.
Nå, när det kom allt omkring, värdt det omsider uppenbart, att
den filuren gick och slog sina slag för en ung och grann svägerska
till garfvaren, som bor borta vid kyrkan och har sin fabrik alldeles
vid uppkörsvägen till templet så där vid pass 300 meter från
ringmuren.
Annars påstods det utaf sådana, som hade reda på saker och
ting inom kommunen, att länsmannen skulle ha lagt nå’n slags
kvarstad på den tösen, och nog kan det vara möjligt, ty hur det var,
kom orgelnisten och skolläraren ingen väg med henne, efter hvad
det sades.
Men han blef emellertid allt mer toseter efter henne, samt visste
till sist inte, hur han skulle vända sej för att knäcka henne. Han
köpte blustyg och parfymflaskor och broscher och Gu’ vet inte allt
för halfva lönen, men ändå ville hon inte vid honom.
— Ho’ bara drifver med’en, och det är, min själ, inte mer än
rätt åt’en! mente folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
