Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sist hittade han doek på ett medel, genom hvilket han
förmodade, att han otvifvelaktigt skulle kunna leda hennes hjärta såsom
-en vattubäek och slå länsmannen med ens ur brädet.
Han köpte sig nämligen på vårsidan en pincenez, den han satte
på näsan.
Ni kan aldrig tro hur lärd och bra han såg ut efter den
anordningen, och det fanns många, som yttrade, att det skulle bli omöjligt
för henne att stå emot, när han kom koxandes med näsklämma framför
ögonen uppåt kyrkogårdsallén.
Blott nämndemannen, som var rasande på’n för sin bedragna flickas
skull, grinade illa och sa’:
— Han ser ut som ena so med ett gyllene spann på näsona,
3åsom Syrak säger!
Men i alla fall var det en stor uppoffring af honom att anlägga
pincenezen, ty dels behöfde han honom inte, dels hade han fått ra-
sande glas, så att ögonen runno på’n, och det var med knapp nöd
han var människa att se med honom.
En gång tittade jag som hastigast igenom denna hans näsklämma,
och minsann tyckte jag inte, att vår kyrka, som jag stod invid och
skulle glo på, kom ända långt bort åt grannsocknen. Så det var då
’nte underligt, att den stackars karlen gick och slog emot stenar och
Lräd och stubbar och väggar, hvar han vankade fram, sedan han fått
det där instrumentet på näsbenet.
* *
#
Kristi himmelsfärdsdag kom mycket folk till kyrkan, så att hela
kyrkobacken var svart vid sammanringningstiden.
När klockorna tystnat, gick en del in åt kyrkan, men en stor
mängd af oss stannade utanför, ty vi tyckte, som sanningen var, att
vi gärna kunde stå där i solskenet tills orgelverket började låta.
Men det började inte, och till sist togo vi till att undra hva’ i
hundringen orgelnisten tänkte på.
Rätt hvad det var, kom prosten ut på sakristitrappan och skrek:
— Håfven I sett orgelnisten, mine käraste?
— Ja, gu’bevars, många gånger, men inte i da’! svarade Per i
Klynnan, som är en gycklejösse och en framstående syndare i
pastoratet.
Pastorn blef liksom stött och sporde ånyo:
— Jag menar om ni sett honom nyligen här?
— Nä’ för all del! svarade vi alla.
Då värdt prosten än argare och tittade illa samt runkade på
hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
