Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock, kläder och föda och litet lagom arbete till motion äro inte
ensamma i stånd alt bringa fullständig sällhet.
Det behöfves litet kärlekslycka därtill, och äfven i det fallet är
det förunderligen väl beställdt för bonddrängen. —
Ack, han må vara hur djädrig som helst att se uppå, han må
va’ linhårig och skefbent och snusig och fräknig som en människa
kan vara, så har han ändå flera älskarinnor än den vådligaste
kavalleriofficer. Vanligen har han en »riktigt bestämd» fästemö, och se’n
3 ä 4 i reserv. Ja, gu’ har han så, det är dagsens sanning.
Så han har inte ens kärlekskval att dra’s med här i tiden.
Eljest hör man jämt ute i sällskapslifvet talas om den
ödeläg-gelse, som landsens krigsmän åstadkomma i kvinnolägren. Men deras
framgångar äro dock blott att räkna såsom ett intet mot bonddrängens
fullständiga och jämna segrar på det fältet.
Jag tror därför stadigt och säkert, att våra unga
samhällsförbätt-rare icke känna till huru våra tjänande bröder ha’ det, och hvad mig
själf vidkommer, skall jag bums gå hän och slädsla mig till
nämndemannen i Fästampen eller kyrkovärden i Granåsen, så fort jag bara
har tjänat ut hos den här förläggaren.
Hej, det skall bli en annan känsla att få sitta och hålla en liten
trin-der och rödlätt Stina om lifvet under kvällarna, än att hänga här
och fåna öfver bordet med ett gammalt och magert pennskaft i
näfven! —–––––
Nu kan någon komma och säga, att sorger och vedervärdigheter
kunna träffa äfven en bonddräng och att framtiden för honom
stundom blifver törneströdd och mager och jämmerlig.
Visst det ja! Det har händt och det händer också ofta nog.
Men då är det, ta’ mig sjutton, drängens eget syndiga kött eller hans
dumhet och rakt inte hvarken husbönder eller ställningar och
förhållanden, som bringa honom uti eländet.
* $
*
Stina på Klampen ville aldrig gå åt. Hon hade vänslats med
hvarenda dräng i socknen under de 4 sista åren, men aldrig lyckats
blifva »bestämd fästemö» åt en enda, utan hon hade ständigt gått och
hört till reserven. Det var ingen som »extimerade» henne, se’n de
lärt känna henne. Inte var hon just nå’n grannlåt att se på, och så
snarstieken och ilsk och svartsjuk och djädrig på alla vis var hon,
att pojkarne kallade henne »kattan» och liksom flydde henne.
Men så, serradö, fick hon i fjol somras för sig, att hon skulle
bli riktig fästmö åt Karl Anders hos rusthållarens, hvilken egentligen
inte hade någon annan synd än den, att han är så illmänskadt snål.
Nå, hon försökte på alla vis med pojken och hängde efter honom
hvar enda helgdagskväll, men han stod emot rätt bra en långlig tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
