Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snuselin jämrade sig ideligen, grät och gjorde (ill sist sin
syndabekännelse:
— Det har jag för mina synders skull! sa’ han. Ty jag har allt
blandat mycken krita i hvetemjöl, mycken småsten i kaffe och stöpt
mycket bly på undersidan af vågen i min dag, för att inte fala om
allt vatten, som ja’ öst på bresilja och snus.
— Ja, det är allt säkrast att du bättrar dig! förmanade jag.
— Det ska’ jag också ta’ mej attan göra! grät Snuselin.
Under sådana uppbyggliga och om sinnesändring vittnande
samtal körde oss Sven på sitt remmalag in uti köpingen. Vi hade inte
varit borta stort mer än en timme, men ni kan aldrig tro ett sådant
moitagande vi rönte. Om själfvaste kungen kommit, hade det inte
blifvit ett värre hurrande på gatorna. Det var nära på att stutarna
skenat för Sven, och jag hörde till och med gamla kristna påstå, att
de inte sett någonting så ynkligt och löjligt i all sin tid. Och så
grinade äfven de åt oss.
Fruarna Thure S. och Snuselin voro egentligen de enda, som
inte deltogo i det allmänna jublet, utan de trängde sig med mycket
olycksbådande miner fram till rcmmalaget och befallde hvar och en
sin korsbärare:
— Andas på mej, så ja’ får känna om du supit nå’t!
Vi andades på dem, ty vi tordes inte annat.
— Jo, det är just grant det här, pep fru Snuselin, när hon drog
sin näsa från sin herres och mästares anlete — det är just fint. Min
ussling har hällt fotogen öfver hufvud och hals på sig för att dölja
brännvinsoset. Har din gjort så med?
— Nej, tack du! sa’ min käring och knyckte på nacken. Men
det såg jag på henne, att infe skulle jag i b råd b ras k o. t få resa ut på
någon missionsfest i Lungemosa.
II.
— Akal Hvem i all världen tror du lämnar oss häst och åkdon
i ett sådant välsignadt väglag? Nej, vi gå bäst och krångla oss nog
fram på kanterna!. Och för resten ha’ vi nog i hundingen varit ute
och åkt vi bägge, när \i gjorde den där sista olycksaliga resan! sa’
vännen Snuselin eri dag i källossningen.
Saken var den, att patron Snuselin fått för sig, att vi ovillkorligen
skulle till en auktion, som hölls i grannhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
