Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolta och arkeologiska ord med honom. Prästafrun bakade
fläskpannkaka och var högtidlig saml. snodde ihop den gudligaste matsäck i
världen till tröst och sinnesstyrka åt docenten och pastorn innan de
dråsade af för att syna och beskrifva den nyfunna runstenen.
Lundastudenten hade gifvit en teckning af terrängen, sä del var
ingen konstighet för pastorn och docenten att hitta rätt på stenhällen.
En afton fick Kalle i Norregården alltså se ett par herremän
demonstrera och regera vid stenen i hans hafreåker. Och när han
tittat på dem en stund ifrån sin gårdsplan, masade han dit ner.
—• Dä’ ä’ nok attan ett par stollar, som rymt ifrån dårkistan!
lät han åt hustru sin.
Men han blef ifée så litet snopen, ska’ jag säga, när han fick
se sin egen själasörjare stå där och peta med en pennknif i den
förglömda stenhällen.
— Här har fader Karl en rar runsten, som ingen vetat om förut;
vi ska’ snart tyda inskriptionen, sa’ pastorn, när Kalle hälsat på
veten-skapskarlarne.
— Tyda! Dä’ fordras väl ingen lärdom te’ å tyda dä’ där. Dä’
öfversta ska’ vaJ »Mina» och di nedersta strecken ska’föreställa »Kalle».
Ja’ hoggde in’et för cerkla 25 år se’n, när hustru min och jag va’
fästefolk och vänslades! log Kalle.
Ni skulle ha sett bå’ pastorn och docenten efter den upplysningen.
Många konstiga karlar har jag sett här i socknen på sista tiden,
men så ta’ mig dalern, om jag sett några löjligare.
Docenten for tillbaka till Vetenskapsakademien som en pil, och
han kommer här nog inte i brådbrasket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
