Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiska spel i Grälebo.
Patronen på Ängabolm, som ligger en half fjärdingsväg från mitt,
liar då den grannaste och tosigaste flicka, som finnes i världen, så det
är då inte underligt, att patronen kallar henne »solstrålen» och att
alla karlar, som träffa henne, bli vridna.
Ingen enda pastorsadjunkt har kommit oslickad härifrån, och
löjtnanter och kaptener och moss- och torf- och landtbruks- och
utdik-ningsingeniörer samt mejerikonsulenter och hela
kreaturspremierings-nämnder, som vankat fram här och blifvit inbjudna på frukostar eller
middagar hos patronens, ha lämnat kvar sina förnuft — äss de haft
sådana — på Ängaholm.
Men fröken Karin bara grinar åt allesammans, och dess tokigare
bli ju herrarna.
En sån skälmunge finns inte i hela landet. Det trifs bara
sprittande glädje, gyckel och tosingaforer inom hennes lilla
barnungahuf-vud. Men annars är hon snäll och god som en liten Herrans ängel.
Det är bara friare och tocket där, som hon just inte har na t förbarmande
med. Men det kommer nog hennes tid en gång, när den rätte möter
henne, det har jag sagt henne flerfaldiga gånger. Och då får hon
nog, stackars liten, erfara hur det kännes och hur det bränns, när
kärleken oförhappandes rusar in i hjärtat och börjar regera öfver
tankar och sinne och känslor och allt det där, som ni nog vet om
och som gör, att vi bli gifta och få block om fotterna. Häromsistens
kom hon och förde spektakel med mej, gamle skråe, samt’lurade mej
att begå nordiska spel. Hon vankar för resten förbi Grälebo, där jag
bor, tidt som oftast. Sommartiden susar hon förbi på en sådan där
cykel, di kallart, och i vinterdagar sprätter hon sig fram på en
ill-mänskadt lång och odräglig kälke, som jag aldrig sett maken till.
Jag stod ute på vedbacken och skulle klyfva sönder lite
kaffe-bråte åt käringen min, som gualof fått sin »induflensa», så att hon
ingenting kunde uträtta, utan satt där inne i stugan och sa’, att hon
väntade på döden i hvilken minut som helst. Hon får för öfrigt
alltid den dödssjuk-an hvarje gång jag kastar fram ett ord om att gå
till någon auktion i grannhället. Det hade jag nu gjort på morgonen
samma dag. Och så blef resultatet det vanliga. Käringen fick sin
sjukdom och skulle dö — det svor hon på — ungefär vid den tiden
auktionen skulle börja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
