Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han gör så hundingen heller, den lurifaxen. När han bara
styrt till ett äktenskap, blir dä’ induflensa och andra krämpor och lip
och pip af hemma hos fruntimret samt kaffegöksträngtan och
auktions-griller hos karlarne. Tro hvarken ingeniörer eller präster eller proselyter i
den vägen, fröken lilla, för djädran i min lilla låda, om kärleken är
nånting att lita på. Gack och titta på min Kajsa där inne! Ho’ grät
en gång och sa’, att ho’ heller ville dö än göra mej nå’n sorg eller
sätta sig emot hvad jag ville. Och nu får hon induflensa och tretti,
förti andra obotliga och dödliga sjukdomar, om ja’ bara vill slinka af
en vändning till na n auktion eller annan rolighet, sa’ jag. Ty den så
kallade indignationen satt fortfarande kvar i mej för Bockebo
auktions skull.
— Men ni talar inte om hurudan ni själf är, skrattade hon.
— Hurudan jag är! — Jo, ja’ ä’ anagga mej reeler i alla
affärer. — Men hva’ i alla tider ä’ dä’ för ett åbäke till drög, som
fröken lagt sig till med, sa’ jag och dängde yxan samt gick fram och
tittade på hennes åkdon.
— Ack, det är en sparkstötting. Försök honom! Ni med de
benen skulle få en bra fart på honom 1 log hon och visade mej, hur det
skulle gå till att köra meden.
Nu ha vi en ganska bra sluttning från vedbacken och uthusen
ner mot stugan och ett stort stup på vänstersidan, ty Grälebo ligger,
gu’ nåde mej, på en ås och på vrakmark, för att inte husen ska’ ta
bort något af åkrarne och slätten nedanför.
— Ak utför backen, får ni se hur fort det går, sa’ fröken. Nå,
jag ställde den långa helsefyrn i position och sparkade till med min
broddade träsko. Och så barkade det åstad. När jag sprätte till
andra gången, kom minsann Kajsa utspringande ur stugan med den
tomme potatiskorgen i näfven. Hon hade tydligen bättrat sig, när hon
såg, att jag inte gick till auktionen. Och nu skulle hon väl ut åt
grafven efter jordpäron till middagen. Hon hade förslås en stor schål
om hufvudet,, så att hon hvarken hörde eller såg, den sjåtan, utan
kom rakt emot mej. Men så, serra dö, vände hon sej om och hötte
med näfven åt den minste pojken, som kommit ut på förstubron och
bölade och ville följa med henne. Då hade jag just sprätt till med
träskon för tredje resan, och nu kom åkdonet som ett jehu och
drabbade på Kajsa bakifrån, så att hon for vidöppen emellan skalmarna,
och jag var inte mänska att hvarken styra eller hejda det
förskräckliga kreaturet till drög. Kajsa skrek i himlens höjd, där hon låg med
potatiskorgen på bröstet. Pojken skrålade där nere och fröken
grinade där uppe så att det ringde i öronen på mej.
Men undan gick det, så att det hven. När vi så körde förbi
min lilla bod, kom Johannes i Fageräng fram från gångstigen till
vänster. Skam hade inte märkt Johannes, men han tar alltid den
ginvägen öfver vår gård, när han skall åt Bockebohållet eller österut åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
