Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
socknen. Karlen hade inte väl kommit upp från vår gatuväg, förrän
kälkastollen rände till honom med nosen i smalbenet, så att Johannes
for framstupa öfver benen på Kajsa och fick in skallen i
potatiskorgen.
Då försökte jag hejda uslingen och skrapade med den högra
träskon i vägen. Ty nu såg det mörkt ut.
Tror ni, att han stannade? Na gubevars, hvad han det inte
gjorde! Men dråsade af vägen gjorde han och snurrade omkull vid
stupet, så att jag och Kajsa och Johannes med hufvud och hätta
inkilade i korgen rullade utför den långa hällningen med en hisklig fart.
Snö och träskor och bälgvantar och Gu’ vet icke allt yrde och
smattrade utför branten. Jag blef liggande vid en sten, Kajsa hamnade,
gualof, i en enebuske. Men Johannes tumlade längst. När jag tittade
mig omkring, satt han i en drifva där nere och försökte kränga
korgen af hufvudet. Han trodde tydligen, att han råkat ut för
skams-tyg, ty jag hörde honom med skälfvande röst läsa: »Bort, o värld!
med ditt försåt!» o. s. v. Fröken Karin stod och höll sig i
bodknuten och hela den lilla varelsen skakade från topp till tå.
— Jess, fröken ä’ väl inte fördärfvad också? sporde jag och
försökte få rätt på mina träskor.
— Ah — — åh — — åh! Herre Gud så härligt! Vänta tills
jag kan tala! Och så skrattade och skrattade hon, så att hon kunnat
mista andan, det förskräckliga barnet.
— Oh — oh — oh! Nordiska spelen i Stockholm voro ett intet
mot detta. Ha ha ha! Det här var tusen, tusen gånger härligare!
skrattade hon.
— Var detta nordiskt spel då, fröken? pustade jag.
— Visst, visst! Detta var nordiskt spel af prima sort! Och så
skrattade hon, tills hon var i färd med att förgås.
— Men då ska’ jag väl ha ett silfverstop i pris! lät jag.
— Ja, ja! Vänta bara, tills er hustru kraflat sig upp ur
enbusken, så delar hon ut priset! genmälde den bytingen.
Och det höll streck. Ty maken till det tal, som Kajsa drog till
med, när hon väl kommit på benen och fått träskorna på sej och
ryckt korgen af skallen på Johannes, det har aldrig hittills hållits vid
några nordiska spel eller marathon- eller kapplöpningar. Hon upphöjde
mina egenskaper i allra högsta måtto, hon gjorde mig märkligare än
själfve Nordlund, för om han hade haft en hustru, skulle han
nog inte med berådt mod mördat henne ute i snön midt i smällkalla
vintern, sa’ hon. Jo, hon upphöjde mej så pass, att hon jämförde
mej med själfve Belsebub. Fröken Karin grinade, så att hon kunde
sig fördärfva åt Kajsas tal och klappade i händerna och ropade »bravo»!
Till sist ilsknade jag till, och när Kajsa inte orkade längre, sa’ jag:
— Nu har visst dina svåra sjukdomar gett mä’ sej! Är du
alldeles induflensafri nu, Kajsa lella?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
