- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
615

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lika ilsk som gubben är, lika mild är tösen, och lika butter
som han är, lika glad och pigg och käck är hans flicka.

Men hon har fått gå där och stampa i ensamhet utan fästman,
ty hvem i all världen skulle väl våga på att fria hos
poststationsföreståndaren? Måntro, när en knappt vågar spörja efter ett bref, så
kan väl ingen drista sig till att fråga honom efter dottern.

Stackars tös, jag tyckte alltid det var synd, att hon skulle vanka
friarelös på markena och lida för sin fars missgärningars och grufliga
ilskas skull.

Men kärleken låter inte stuka sig, när den slagit rot och börjar
växa i en människobarm. Han är knepig och påhittig och låter inte
binda sig som man binder in en stut eller en kviga i ett bås. Nänä
men! Kärleken låter inte styra sig på det viset. Han sofver inte
bort sin tid, utan vakar ständigt och jämt och passar på tillfället och
slingrar sig undan väktarena, när de sofva och minst ana någon
argan list.

I våras blef poststationsföreståndarens tös bekant, med Axel i
Marås och det kom till en ganska bra kärlek dem emellan. Pojken
förvillade tösen, och tösen förvred hufvudet på pojken, så att han till
sist blef så oförvägen, att han tog till att stryka omkring poststationen
om kvällarne, och detta till och med så vårdslöst, att »postmästaren»
började ana oråd.

— Hva’ går du här och drar hasorna efter dig för, du solbrända
åbäke? fräste han mot Axel en afton.

— Jag går bara och tittar efter daggmask, för jag tänker lägga
ut ref, stammade pojken.

— Daggmask! Nej, tror du inte jag begriper hvad du koxar
efter. Du vill röfva posten naturligtvis, för det syns på dej, att du
är en bof; och så går du här i förväg och söker lista ut hvar du
ska’ bryta dej in. Men du kan försöka! Tror du inte, att jag har bå’
revolver och gevär och bössor? Försök bara, säger jag, så ska’ jag,
min själ, stoppa på dej så mycket bly, så du inte duger till att
springa hem till ditt sanka och otäcka Marås!

Men ju svårare del blef för de älskande att träffas, dess värre
blef kärleken i dem, såsom det ju alltid händer i dylika fall.

Pojken stålsattes af faran, och poststationsföreståndarens flicka,
som fått smaka på en liten puss i skymningsstunden, ville inte för
allt smör i Småland försaka den sällheten. Tycker någon det.

Nej, det vet man nog, att har man vant sig vid något godt, så
är det nästan ogörligt att vänja sig af därmed. Jag har försökt några
gånger med snuset t. ex. Men då har jag blifvit som en stolle och känt
mej betryckt och olycklig.

Poststationsföreståndarens tös, som så länge gått och hungrat
efter ett grand vänlighet och kärlek, kunde alltså inte afstå från
kyssandel, när hon omsider fått smak på’t. Och hvem vill kasta första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free