Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stenen på henne för det? Åtminstone inte jag. Ty de få säga livad
de vilja, så smakar en kyss djädringen så godt, om en får honom
af den man tycker om.
Men postmästaren var säker på att han drifvit undan Axel till
evig tid och därför vaggade han sig lyckligtvis in i säkerhetssömnen,
hvilket var rätt åt det etterboet. Dock, när han och hans tjocka och
nästan argare käring lågo i sin djupa syndasömn om nätterna, kom
Axel dit och slängde sand på tösens gafvelfönster. Och då öppnade
hon fönstret och han hade en liten stege, som han vadderat, i
öfver-ändan. Den satte han varligt mot väggen och så gick han upp och
klappade flickan och kysste henne igenom fönstret timtals. Men in i
rummet fick och tordes han inte klifva, den mesen, och hon vågade
inte heller klifva ut till honom.
Hade det vart jag, hade där nog blifvit en annan och
vådligare vals.
Så ha de hållit på hela sommaren i all oskuld.
Men så hände det en natt, att poststationsföreståndarens gikt var
värre än vanligt, så att han låg vaken. Samma natt hände också,
att Axels stege slant ett grand emot väggen, hvaraf ett ringa dån
uppstod. Och man måste medge, att det är nästan ogörligt att hålla
en stege riktigt stilla, när man står på’n och kysser en flicka en
sommarnatt. »Postmästarn» spratt till, påtade hustru sin i sidan och
hviskade:
— Hustru, statt upp, här är posttjufvar.
— Jess, hur ska vi då vända oss?
— Jo, — sa’ poslmästarn och kraflade sig upp — kasta nå’nting
på dej och gå ner till grinden och mota dom där, mens jag laddar
bössan.
Gumman, som är manhaftig och arg, slängde på sig några kläder.
Men som hon är tjock och tung, så knakade det i golfvet, när hon
stultäde omkring, så att Axel blef varskodd och kilade af med sin
stege just när gumman kom ut på förstubron. Det var mulet och
mörkt som beck den natten, men hon hörde någon löpa sin väg och
gaf sig efter så godt hon kunde. Ty hon är, som sagdt, inte rädd
af sig.
Strax efteråt kom postmästaren ut med bössan, och då han såg
någon skubba bort utmed hagtornshäcken nere vid ingångsporten,
slängde han bössan till kinden och släppte af ett skott i den
riktningen.
Men när han fick höra vrålet, som följde efter skottet, stelnade
han af fasa.
Det var hans hustru som skrek :
— Herre varkunna dig! Jag dör! Ska’ du skjuta din egen
lagvigda hustru, din fördömde usling, din bandit och kvinnomördare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
