Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En hästläkare.
Jag tackar försynen på denna stunden riktigt innerligt för det
att jag får slila min tid i ärlighet ute på landet och icke blifvit en
sladsbo. Ty säga hvad man vill: stadsboarnas moral är betänklig
och kan icke annat vara.
De äro så många tillsammans därinne och den ene lär den andre
sina hundstycken och rackarestreck, så att hela samlingen till sist
blir förfärlig.
Härute är det inte så godt om läromästare i det onda. Äro vi
för den skull icke så klyftiga som de synddrypande och i allehanda
knep och skojeri utstuderade stadsbarnen och fäbommarne, så slå
vi i alla fall himla bra mycket närmare än de. Det kan väl hända,
att vi synda lite smått vi också härute i tystnaden och lugnet på
vidderna. Men det blir inte så särdeles mycket af’et. Vi ha knapp
tid öfver för syndagärningar, ty sysslor och bestyr och kreatur och
pengavigilans ta’r giialof upp all vår tid. Och för resten ha’ vi våra
reele präster härute, som valla oss och köra oss med korta tömmar
på dygdens väg.
Men stadsborna tyckas hvarken bry sig om präsler eller någon
slags religion. Om jag ska’ säga min mening rätt ut och det är jag
minsann inte rädd för — så tycks det mej att de luta mer åt
mu-liammedanism och mormonism än åt den lutherska läran.
I denna stunden är jag arg på stadsboar, ty en sådan har spelat
mej ett spratt, som inte just var så grant, och som hållit på att
vångla mig in i bå’ slagsmål och process. Så jag kan inte vara
annat än förbanskad i mitt inre.
Jösse i Fågelsången och jag handlade hästar med hvarandra och
jag var lycklig och glad efter affären, ty jag var säker på, att jag
lurat honom inte så illa litet, hvilket jag ansåg rättfärdigt. Ty Jösse
gick med räfvastycken och pratade lögner om min moral för prosten den
gången jag trådde efter att bli kyrkovärd, hvilket jag ock blifvit, om
inte Jössanötet varit. Därför sa’ jag också till mig själf, när jag
lurat Jösse på hästabytet och var på hemväg:
— Sir du där du, Jösse, att den så kallade herr Nemesius vakarl
Och så trallade jag på vägen och var så skrofglad, att jag till och
med kysste Kajsa, när jag kom hem. Hon trodde att jag var full,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
