Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flicka, ska’ jag säga, och fri var hon bå’ i sitt tal och i sina fasoner,
så’ att en annan, som bara var van vid våra egna oskulder här ute,
rent kunde bäfva och hissna.
Hvad hon egentligen tog sig till med Peter Magnis, det. vete Gu’,
men hon hade inte flaxat omkring mer än ett par tre veckor därnere i
Höhället förrän hon skapat om gubbasjåtern helt och hållet, så att
det var med nöd en annan kunde känna igen honom.
Han knäckte till med att stryka blanksmörja i håret, han lät sy
sig små kavajer, precis som en pojk, beställde sig resårkängor och
rätt i rappet gick det så långt att han kostade på sig löständer
också. Han kom till kyrkan rökandes cigarr och med ny smällpiska i
näfven och en liten halmhatt på hufvudet. Hemma i Hiarum tog han
upp nya gångar i trädgården, lät sätta in nya fönster med hela rutor
i stugan och byggde en utkrusad veranda för åttio kronors kostnad,
så att stugan tedde sig som ett blångarnslinne med
brysselspet-sar på.
Kan man länka sig en sådan rackaregubbe.
Hvarenda kväll i solagången fmklädde han sig, smorde
blanksvärta i håret, (og på sig söndagsblad, uppståndarekrage och
halsduks-rosett, beöste sig med osevatten samt trippade ner till Höhället och
var så kär i stadsboflickan, att han knappt såg att gå vägen.
Hela socknen grinade och skåkade åt gubben, men det brydde
han sig inte om, och han fäste sig inte ett dugg vid hvad folk sade.
När han satt i Höhället och flickbytingen kröp intill honom och dårade
honom och petade honom under hakan, hade Peter Magnis gifvit altan
om hela världen ramlat sönder och samman. Den förhäxade skråen
begrep inte, att tösen bara ville åt Hiarum och hans pengar. Ty hon
tänkte naturligtvis, som sanningen var, att han snart skulle kola af.
Men Peter Magnis var inte alltid så säll. Om en annan karl
kom i närheten af lösen, blef han som ett vilddjur och rasade som
en ond ande. Då hoppade han jämfota och sv.A och var blek som
ett lik och tuggade fradga och vände sig precis som en galning.
Många svartsjuka karlar har jag sett i min dar, men maken till Peter
Magnis i Hiarum har jag aldrig skådat. Vi voro alldeles säkra på,
att gubben en dag skulle få slaget, när han råkade i svartsjuka.
Men så, serradö, lystes det en söndag för dem, och Peter
Magnis började rusta till bröllop. Tredje lysningsdagen skulle det stå
och då skulle blifva ett sådant gille i Hiarum, att dess make aldrig
förut blifvit spord.
Hur det kom sig hade gubbens son, korfvamakaren, fått nys om
saken några dar innan bröllopet skulle stånda. Att han blef rasande
på’t, kan ingen förtänka honom och så sprang han till en sådan där
jurist, som det gualof finns så godt om i städerna, och frågade, om
man inte kunde förhindra vigseln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
