Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jurister ä’ djädriga, de veta råd för allting, och när han hade
grunnat en stund och förhört korfvamakarn, kom han underfund med
att Peter Magnis icke hade •—- som det heter på lagspråket —
»afvitt-rat~ efter sin första hustru, och på den grund kunde man ju
tillsvidare förgöra giftet för Peter Magnis och stadsbotösen.
Men det var måntro inte mycken tid att vinka på, och lång väg
och klen postgång är det till vår socken.
Juristen hade emellertid i sonens namn ihopsatt ett bref till vår
präst och skickade en fullmakt till vår fjärdingsman att anföra jäf
emot äktenskapet. Men postgången hit är, som sagdt, klen. Vi få
vår post om söndagarne efter tjänstens slut och pastorn, som ju skulle
ner till Hiarum, hann inte titta igenom sina bref, innan han drog
af dit ner, utan skickade hem hela bibban och fick alltså inte läsa
juristens skrifvelse om »afvittringen», hvadan han kom till
bröllopsgården utan att ana något krångel.
Jess, så ståtligt där var. Äreportar och grönklädt och skinka
och stek och halfva socknens befolkning. Peter Magnis hade svärtat
håret så att det blänkte, hvita handskar och kryddkvast hade han,
och han gick där som en gammal tupp och stoltserade medan han
väntade på vigseln samt var så glad och lycklig, att benen
darrade under honom.
Frälsningsarméns musik var ditkallad alt blåsa och det gjorde
den också och trummade så att Hiarum darrade därvid. Ett så
ståtligt bröllop hade vi knappt skådat, det kommo vi öfverens om, och
själfve paslorn såg förbluffad ut öfver all den myckna och stora
härligheten.
Omsider skulle där då bli vigsel af. Peter Magnis skranglade
in med flickan. Det var både ynkligt och löjligt att se den gamle
stoQlen komma stultande fram till kullerstolarne med en nitton års tös.
Och där hviskades också måntro bland gästerna en hop mustiga ord,
som man inte gärna kan återgifva.
Nå, musiken spelade först en sång eller en psalm, jag minns
inte rikligt hvad det var, men nå’t gudeligt var det i alla fall, och
se’n knäckte pastorn till med vigseln.
Men han hade inte kommit många rader i boken förrän vi fingo
höra ett flåsande ute i förstun och en karl, som hojtade och be-
fallde:
—■ Tacka er, sti’ åt sidan, så att jag kommer fram. Dä’ va’
väl märkeligt, att ni inte kan flölta er, för här ä’ brådska på färde!
Vi kände bums igen fjärdingsmannens röst och undrade hvad
som nu stode på.
Men pastorn las och låddes inte att han hörde bråket.
Piätt i rappet hade emellerlid karlen bökat sig igenom folkskocken
på golfvet och kom fram och ställde sig bredvid den stackars Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
