Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnis samt hade på sig en min, som om all världens ve och väl berott
på honom.
— Jäf, jäf, skrek fjärdingsmannen.
Men pastorn dråsade på med brudvigseln och bara tittade lite’
ilsket öfver glasögonen på fjärdingsmannen, hvilken han tydligen
ansåg vara full.
Då blef emellertid denne etter befängd och vrålade till, så att
vi hoppade därvid:
— Jäf, jäf! Ja’ anmäler jäf emot vigseln! och så flydde han
pastorn sin fullmakt och en hop andra handlingar.
Det blef tyst i stugan som i en graf, medan pastorn läste
papperen, och när han slutat läsningen var han blek och sa’:
— Den här vigseln måste tillsvidare uppskjutas.
Vi blefvo som om vi fallit ner från skyarne. Peter Magnis tog
sig till att gråta som ett barn och sprang sin väg, bruden svimmade
och måste bäras ut i naltstugan och pastorn for i väg som ett
åskmoln från bröllopsgården.
Det var till en början ett elände ulan all gräns. Men när vi
sansat oss lite’ grand, blefvo vi arga på brudens släktingar, som
kommit från staden, och skällde ut dem och mente på, att de inte hade
ute hos oss att göra och ställa till spektakel med gammalt folk, utan
alt de kunde hålla sig hemma i sina babyloniska städer med sina
lättfärdiga flickor.
Och så körde vi dem utan förbarmande bort ifrån Hiarum.
De måste rent springa sig till räddning, annars hade de fått smörj.
Se’n försökte vi snoka rätt på den arme Peter Magnis, men vi
funno honom inte. Han hade gömt sig. Men när vi omsider funno
honom, höggo vi in på kalasmaten, körde bort frälsningsmusiken och
åto sedan upp alltsammans, hvilket ju också egentligen var ändamålet
med vår därvaro. Hvadan bröllopet i alla fall fick en ljufvelig
af-slutning för oss, om inte just för brudgummen. Hvilket ju också
kunde kvitta.
Jaha, så gick det till i Hiarum den dagen och så slutades
gubba-skråens kärlekssaga.
Någon tid efteråt kom sonen hem och tog hand om Peter Magnis,
som blifvit alldeles tafsig och föryrad af den sena kärleken, som han
inte tålde vid.
Sonen sålde gården och tog gubben med sig till sta’n, och nu
spörjs det, att Peter Magnis sitler därinne och stoppar korf
kilometervis. Om detta inte är så trefligt som att stoppa kyssar på nitton års
flickor, så är det i alla fall bra mycket lugnare för gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
