- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Senare samlingen /
661

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

började skrika »nej» de oekså, så att det rungade i salen, och när
gormandet slutat, upphof ordföratiden sin röst och sa:

— Jag finner »ja» vara med öfvervägande »nej» besvaradt!

Alltså är Per i Gölen vald till ledamot i nämnden för fira år!

Pang!

Och så vräkte han klubban i bordet som om det gällt att dräpa
en oxe.

— Dä’ va’ la lögn lell. För vi skrek »nej» för te’ å visa,

att vi inte på några villkor vell ha Per i Gölen, sa’ Sven Magnis.

— Dä’ sekonderas! brummade mina andra karlar.

— Klubba har fallet! lät ordförar’n.

— Då yrkar jag botering och dä’ tvärt! skrek Sven Magnis.

— Klubba har fallet! sa’ ordförar’n.

— Då ska’ här klagas änna te’ kungs, för prepositionen va’

orekli’, gormade Sven Magnis och var så arg, att han stampade åt

ordförar’n.

— Jaså, säjer du att prepositionen inte var redig?
Fjärings-man, ta’ och kör ut Sven Magnis! komderade ordförar’n. Och
fjärdingsmannen vågade inte göra annat än efter befallning.

Men det säger jag, att hade inte prästen kommit in just i
detsamma, så hade där blifvit smörj af i kommunalsalen, kanske lika
bra som i franska eller österrikiska riksda’n.

Och se’n stod jag där med kalaset för dörren och utan tecken
till valuta för alla omak och kostnader.

Det är tungt att gå emot julen på sådana villkor. Men jag sökte
bära det såsom en man och en kristen.

Stallbaggen fick lefva och kalaset blef inte öfver sig dundrande.

De inbjudne sökte trösta mig medelst förning och medhafda
ostpannkakor, och då fann jag på det knepet att sloppa uti dem
pannkakorna först. Däraf vordo de allesammans så skrofmätta, att jag fick
mitt mesta sofvel i behåll.

Men skulle här en annan gång bli ett ämbete ledigt, så är jag
deri, som inte ska’ glömma hvarken negrer eller kineser eller teologer
eller mormoner eller andra hedningar, utan jag skall benåda dem med
yllevaror och raggvantar och träskedar och till och med
smorläder-långstöflar.

Ty nu vet jag hur opinionerna ska’ knipas i dessa dagar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/2/0663.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free