Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måntro ena sköna juveler, när vi bli ordentligt granskade och
skärskådade. Nu vill jag ha ändring och förbättring i det här
öfverhand-tagande syndaeländet, och för den skull skall jag taga fram ett
exempel på, hur det kan gå den snåle, den oärlige och den girige.
När det blef påtagligt, att föret inte skulle stå bi rätt länge,
ville Sven i Hägnen passa på och köra ner ett lass bräder till sla’n,
innan snön gick sin väg. Och så lässte han med omsorg såsom
lässas skall. Det vill säga, att Sven plockade de vinda, kvistiga och
sämsta bräderna midt in i lasset och bäddade in dem med de raraste
han kunde utleta, så att lasset vid ett hastigt ögonkast såg ut alt
innehålla alldeles ypperligt virke. Det är Svens vanliga knep och
medelst detsamma har han lurat mer än en godtrogen stadsbosnickare
och likkistmakare.
Hustru hans gör för resten på samma sätt med sitt smör. Ingen
kan stjälpa ner grannare smörtrillingar än hon i smörhandlarns stånna.
Men inuti bestå de för det mesta af potatismos och annat elände.
Ja, en gång hade hon till och med omgifvit en liten halfdöd spädgris
med smör och lurat den stora smörtrillingen på en kringresande
smörupphandlare, genom hvilken lyckade kupp hon vann stort rykte
bland sina grannkvinnor för framstående förståndsgåfvor.
Nå, när Sven gick och knekade jämte sitt brädlass på stadsvägen
och grunnade på hur pass mycket han till en början skulle begära
för detsamma, fick han höra en jakt, som gick i skogen, och ett skott
som smällde uti illmarkerna till höger om vägen.
— Dä’ är nok Fällebopojkarne, som tjufskjuta, tänkte han och
manade på hästen.
När han så kört en liten bit, varsnade han en räf ligga död vid
vägkanten. Sven begrep schäsen tvärt. Jägarne hade skjutit på
rofdjuret. Men räfven hade inte dött på planen utan sprungit och
först härute gifvit tappt och andats ut.
Sven ref sig i hufvudet och tittade sig omkring åt alla håll och
kanter. Men när han hvarken hörde eller såg några karlar, stoppade
han hastigt och lustigt in räfven i sin säck och masade åstad igen.
— Den får jag flera riksdaler för hos buntmakarn! log han för
sig själf och var så själaglad, all han löfvade sin kropp ett kvarter
trallarevatten, när han skulle bela vid Pinutten, där de hålla
lön-dakrog.
Si, uti Pinutten går det så till, att man lägger en 50-öring på
en sten vid husgafveln och sätter en tomflaska på pengen samt går
sin väg. Smyger man sedan dit efter en tio minuters tid, så är
flaskan inte längre tom, men femtioöringen är såsom bortblåst. A’ke
det liksom ett trolleri? Men jag talar nu om eländet på det att
länsmannen må kunna lägga sig på lur och stäfja ofoget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
