Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Britta kom sig inte för att skälla. I stället såg hon belåten ut
och satte kokarn intill värmen på spisen och bröstade sig och snörpte
på munnen.
Ser ni gubbar, bara man skräpper med kvinnfolk och säger åt
de unga att de äro vackra och söta och åt de gamla att de laga
god mat och äro dråpliga i sina hus, så får man dem hur långt man
vill och lite’ längre, om det kniper.
— Ja, Mina har allt fått lära sig mer än andra i hennes stånd,
för Gud han vet, att jag hållit henne till bå’ ett och annat och inte sparat
på lärdom. Men hva’ har du å gifta dej på, du har väl ingenting,
din stackare? sa’ hon. Ty ge med sig så tvärt, det ville hon inte.
Hon önskade nok höra mer beröm, kantänka.
— Hva’ ja’ har? Titta så’na armar och läggar ja’ har och så
har jag inte mindre än säng och soffa och cheffanjer och ett rundbord
och sex stolar och sjutton gräslökastånd och ett gladt humör! Ska’
vi gå en polska, kära mor, orerade Linus. Och så nappade han tag
i Britta och började dansa polka på golfvet med käringen, den stolla-
pojken. I början stretade Britta emot. Men så sa’ han:
— Herre Jess, här fmns knappt en sjutton års flicka, som dansar
så lätt som ni, mor Britta!
När han sagt det, började hon sprattla med.
— Si, hon går precis som en ung brud. Där blir du allt efter,
Mina, rätt så tös du är! — Si här Danjel, så’na skutt hon tar!
Tänk när hon var i sin gröna ungdom, hva’ alla pojkar skulle va’
besatta efter henne. Hej! Och så trallade han och dansade och
käringen hoppade på strumpfötena och Danjel gapade och gapade och
Mina log och Britta krängde med ögonen och hoppade som en tossa
allt hvad galet var. Men högfärdsanden hade farit i henne, hvadan
hon gnodde på.
Till slut hängde tungan ur munnen på henne och hon var nära
att kväfvas. Då släppte Linus henne och satte henne på soffkanten.
— Det var den bästa dans jag gått på länge, tack, tack, kära
mor! Och så bockade han sig och krusade förskräckligt.
— Ah, åh, åh, puh-hu-uj huj-uj! Nå, så ta’ henne då, din
stolle! Välsigna dom du, Danjel, för ja’ kan inte andas än! Klara
å kaffet, Mina, och hogg sönner socker. Huj — uj — uj! Stolle
där! Ta’ fram skorpkorgen, Mina. Skynna dej! Kössanet kan ni
väl vänta mä’ en vändning.
Danjel gapade fortfarande och ville knappt tro sina sinnen.
Men nu lefva Mina och Linus som ett par turturdufvor i
Fäne-stads förstukammare, och när Britta blir för djädrig vid gamlefar i
Lungemosa, så går Linus ner och dansar med henne så att det
snarkar i stugan.
— Dä’ fördelar ettret i henne! säger Danjel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
