Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nikodemus i Föreberg.
Den verkligen sannfärdiga, lärorika samt för elaka och egoistiska
karlar ganska närgående paschasa, som jag nu har att förtälja, är
både ynkelig och löjlig. Då densamma emellertid utgör ett kraftigt
bevis på huru synden straffar sig själf och blifver ytterligare straffad,
anser jag, att hon kan verka bättring här och där i stugorna och i
gårdarne, där grymma karlar husera illa med sina stackars hustrur.
På dylika karlar är här, gunås, ingen missväxt i landet.
Men i slutet af denna berättelse förekommer det kärlek och något
föga kyssande, hvadan de damer, som icke tycka om dylika
tillställningar, göra bäst uti att hoppa öfver densamma. Ty jag vill icke
grumla någon flickas hjärta, ej heller vill jag väcka slumrad björn.
Bevare mig Gu’!
Underlig är världen. Här ligga nu framför mig bref från
fruntimmer, bref, dem jag endera dagen skall öfversända till den
dygde-rika tidningen »Idun», hvilken nu vill samla upp och återgifva
kvinno-bref för att visa världen allt det stora och vackra, ädla och underliga,
som rörer sig nederst i kvinnans själ. Nåväl, de bref, jag fått och
får af fruntimmer, förmana och tillhålla mig att vara anständig och
etisk i ord och åthäfvor, så att man kan läsa mig högt och rent i
familjekretsen. Annars skulle hin taga mig, mena de. Ja, jag får
verkligen bekänna, att det händt mig mer än en gång, alt jag svängt
in ett och annat ord om kurtis och kyssning och tocke där i mina
framställningar af lifvet samt att jag, min store och grofve syndare,
jämväl i hastigheten vid sällsynta tillfällen knäckt till med en och
annan liten, mycket liten s. k. svordom.
Men när jag tidt och tätt sett fruntimmer, hvilka eljest velat
vara blygare och renare än själfvaste den heliga Genoveva och
kommendör Ouchterlony, kyssa skäggiga fästmän midt i familj, så att det
smackat i hela salongen, trodde jag inte, att det var farligt att också
skrifva om dylika ting, i all ärbarhet, förstås. När jag nu emellertid
ser, att jag misstagit mig i detta stycke, ska’ jag såsom här ofvan
skett, åtminstone varna folk för läsningen, när den onda Instan kommer
öfver mig att barka in på kärlekens fridlysta gebit. Men svärjandet,
svärjandet skall jag, fördubbla mej, lägga bort.
Joho, det var på det lilla viset, att Nikodemus i Föreberg var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
