Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
odjur till karl emot hustru sin. Inte för att han precis slog eller
hårdrog henne, såsom flere här i socknen för sed hafva. Men det
finns många andra fina sätt, på hvilka sataniska och Gud- och
kärleks-lösa män kunna plåga sina stackars hustrur. Visserligen kan ingen
säga, att Lisa i Föreberg var någon vidare grannlåt att se på, men
hon var såsom skaparen gjort henne, och om hon nu var flat som
ett skärbräde samt knotig och tandlös och gick inför med tårna och
så vidare, så gaf det inte Nikodemus rätt att nypa hennes armar blå
och svälta henne på mat och kaffe och förhålla henne vinterkappa
och drifva henne till arbete nätterna igenom. Men allt det där gjorde
den uslingen. Nikodemus var lat som en stock. Klockan fyra om
morgonen fick den stackars Lisa stiga upp och sysslå i la’gård och
stall. Karlen iddes inte ens rykta hästen, utan det fick hon göra.
Och när hon så gjort ifrån sig utegärningen, fick hon gå in och ställa,
i ordning dagvard åt Nikodemus. Men det fick lof gå tyst tillväga.
Hon fick inte skramla eller bullra, så att han väcktes i otid.
Utan hon fick smyga omkring som en katta på strumpfötena. Och
när han så omsider vaknat och ätit, och Lisa i hast fått kasta i sig
det, han vrakat och lämnat, måste hon ut och följa honom i arbetet.
Och de styfvaste tagen kommo på hennes lott. Se’n hvilade han,
men’s hon lagade middag åt honom, och så tog han sig en lur och
sof, men’s hon diskade och fodrade djuren. — Se’n ut igen.
Så gjorde han streck på sockertoppen, så att han skulle se hur
hon fog, ritade kors öfverst i mjölbingen, hade mått på fläskböstet,
räknade brödkakorna, mätte till henne kaffebönorna i en fingerborg
och tog tidt och tätt höjden i mjölkbunkarne.
Gick det ena eller det andra åt fortare än han ville, strök han
henne smekande utåt armen och sa’:
— Lisa lella, du får lof spara, annars få vi flötta åt fattighuset.
När han log bort näfven, hade hon alltid ett blåmärke mer på
öfver-armen. Men det var inte värdt, att hon knystade eller sa’ så mycke’
som »aj» en gång.
Var det smällkallt eller yrväder, fick Lisa alltid köra till skogs
efter ved eller till kvarn med mälden. Nikodemus låg då hemma i
sängen och sof och mojade sig i värmen.
Nåja, Lisa var tålig och mild och bar sitt tunga kors som en
kristen. Hon var ju kvinna. Men i längden sträfvade hon inte. Det
eviga slitet tog knäcken på henne, fast hon var mager och seg. Hon
dog på senhösten, och Nikodemus blef ensam.
— Det var väl för det stackars arma lifvet, att hon slapp ifrå’t!
suckade folket.
Men när nu alla människor visste hurudan Nikodemus varit och
hurudana tag det var i honom, så blef det stopp, att han fick något
fruntimmer att stå för huset i Föreberg.
Syster hans kom dit, men gick dädan efter åtta da’r. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
