Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för djädrig. Se’n fick Nikodemus dit Inga i fattighuset. Då blef där
ett förskräckligt trätande och regerande i Föreberg. Efter tre veckor
gick Inga sin väg och for se’n omkring som ett torrt skinn i
grann-hället och skällde ut Nikodemus, så alt han var inte ens vatten värd.
Till sist blef det ingen annan råd för honom än att vända sig till
tjänstebyrån för att fä sig en tjänarinna. Och det lyckades för honom.
De där byråarne ha ju alltid ett och annat sådant där ambulerande
skåp på lager, som ingenstädes kan bli och som ingen reel mänska
vill ha, när de lagt sina egenskaper i dagen.
Dyr var hon, tyckte Nikodemus, men han hade ingen annan råd.
Han skulle nog kräfva ut så mycket arbete, han kunde af henne,
tröstade han sig med, och så for han en dag hän till stationen för
att hämta sin nya hjälpreda. Det var emellertid som på ett hår när,
att han vändt om ensam, då han fick se henne. Kors, det var en
stor och fet mänska, grann, klädd i hatt och handskar och fin kappa.
Så värst ung var hon just inte, men djädringen så bra såg hon ut.
Inte passade hon i Föreberg.
— Ho’ har nok misstaget sej! inte vell ho’ stå för ett bonnahus,
så dä’ är kanske så godt vi siderar och ho’ vänner om! sa’
Nikodemus till henne, när de träffades på perrongen.
Men hon var ett fullvaggadt fruntimmer, som, förstås, för tillfället
stod utan all anställning. Därför plirade hon mot den arme
Nikodemus och svarade:
— Dä’ är väl ingen skam å göra hvad som helst, när dä’ ä’
ärligt. Och ja’ kan allting. Tag ni min koffert, så kila vi i väg
mä’ det samma!
— Men ho’ får skölla sej själf, om ho’ blir messbelåten! inföll
Nikodemus.
— Ja, gu’bevars! Vi ska’ nog bli öfverens! log hon tillbaka.
Så åkte de af mot Föreberg.
Hon fogade öfver ett sådant lätt målföre. Hon hade, kantänka,
var’t ute så mycket och därför kommo hon och Nikodemus snart i
lifligt samspråk med hvarandra. De hade inte färdats en
halffjärdings-väg, förr än hon visste att Nikodemus var barnlös och stod sig godt
och var skuldfri.
— Vi ska’ nog sköta’t! läspade hon och flyttade sig närmare
Nikodemus i sätet och log och gjorde sig till och stötte honom med
armbågen i sidan, så karlen blef liksom varm och liflig i kroppen.
Han tittade under lugg på henne och kunde icke underlåta tycka,
att det var annat till ställning på henne än på salig Lisa.
Grufligt förståndigt tyckte han att hon talade om båd’ ett och
annat. Hon fördömde ungdomens lättfärdighet och tjänstefolks
pretentioner — och slängde en och annan gång in litet bibelspråk i sitt
tal. Hon var, som sagdt, fullvaggad.
Dä’ ä’ bestämdt en dundermän’ska! tänkte Nikodemus. Hon kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
