Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svinhuset. En hes röst svor och grät och förbannade. Och svinen
ruffade. De hade ruffat sig hesa de också. Undrande och spörjande
sprang jag dit och öppnade dörren,
Ah, hvilken syn! Där stod den hedervärde sexmannen Danjel i
Fållen i strumplästen uti smörjan midt i svinahjorden, själf också till
utseendet kreatursmässig, ty svinen hade nosat och rotat på’n.
Danjel raglade ut.
— Detta ska’ kosta bio’! väsnades han.
— Hvem har bommat in dig här? lät jag.
— Dä’ ha dina pojka. Men du ska’ betala kalaset! hickade han.
— Jag tror förr att det är brännvinet, som lurat in dej i stian,
genmälde jag och flydde honom en halmsudd att ansa af sig med ett
grand.
När jag trattat i honom de där orden om brännvinet, föll han
synbarligen på. Han sa’ inte ett ord, utan bad att få låna ett par
träskor. Se’n drog han sina färde och nämnde inte ens en
halfdra-gen ande om prästskatten. Han skämdes, kan veta.
Men tänk nu på den stackars hustrun, som var tvungen att ta’
emot honom vid hemkomsten, så handterad som han var efter
vistelsen i stian. Stackars kvinnor, som få välkomna sådana jössar.
Sannerligen man kan undra på, om de säga ett litet ord vid sådana
tillfällen.
Men tänk nu efter. När brännvinet kan till den grad genera
och förnedra och nedsätta till och med en sexman, som är ute och
kräfver prästskalt, hvad skall det då icke kunna åstadkomma med
vanliga simpla människor, sådana som du och jag? Tänk bara efter.
Åt häcklefjäll med allt hvad brännvin heter!
Pojkarne fingo smörj, när de kommo hem i solakvällen.
Så kan jag nämna hvad som hände skogshandlare Månsson i vintras.
Johan i Pålshemmet skjutsade herr Månsson till Oset, där han
skulle köpa en skogspark af Sven Israelsson. Nu är herr Månsson
liksom alla andra skogshandlare en illfundig och synddrypande man
och därför hade han med sig en kutting trallarevatten till Oset, för
att därmed bedåra Sven Israelsson och lura honom vid köpet.
Nå, där dracks och pratades stora och gedigna ord. Herr Måns-
son hoverade sig och vräkte sig och var en gruflig bjässe. Men Sven
stod sig. Där dracks och dracks timme efter timme. Men Sven
lät icke bedraga sig. Till sist blef i stället herr Månsson själf så
pass, att han icke kunde reda någonting och Johan i Pålshemmet var
inte stort likare han heller.
Men Sven stod bi. Han satte för hästen åt dem, vältrade upp
den bepälsade store skogshandlaren i sätet, och lyfte upp Johan
bredvid honom, smackade åt öket och så skumpade herr Månsson och
hans skjutsbonde bort, allt under det de sutto och slängde med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
