Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina kroppar hit och dit i åkdonet. Hästen gick, förstås, till
Pålshemmet och när han stannade ute vid brunnen vaknade männen till och
klefvo ur, fast det vinglade hit och dit med dem. Hästen försökte
dricka ur vattenhinken, som var frusen och karlarne raglade vid sidan
af honom.
— Kom nu, Pålle, så gå vi åt stallet, mumlade slutligen Johan
och sträckte ut näfven samt fick händelsevis tag i herr Månssons
pälskrage. Johan trodde att han höll i manen på hästen och drog.
Herr Månsson trodde att Johan ville hjälpa honom in och
följde med.
På det viset hamnade de in i stallet. Johan, som hade för sig,
att han ledde sin häst, föste in den bålde skogshandlanden Månsson i
spiltan, där denne tumlade omkull och blef liggande i ströet. Se’n
raglade Johan in i stugan, där de hjälpte honom i säng.
— Du har väl satt in hästen riktigt? sporde käringen.
— Ja’ ha-ar bå’ va-hattnat och sitt om honom å lå-håst
sta-hall-dörren! lallade Johan.
Så somnade de i Pålshemmet.
Men framåt ottan, en stund före dagningen, kom Månssons far
och fästmö dit och förde ett grufligt väsen på fönster och dörrar.
— Hvad står på i all världens namn? bäfvade Johans hustru.
— Vi leta efter herr Månsson, som inte kommit hem. Er häst
står förspänd ute på la’gårdsplanen. Hvar finns karlarne?
•— Jo’an ligger här i sänga. Men hva’ herr Månsson ä’ vet ja’
inte och inte har ja’ sett honom heller! sa’ gumman.
Nå, efter mycket bråk fingo de lif i Johan. Han blef alldeles
perplex, när han fick se hästen ute och i skacklorna, stelfrusen och
eländig.
Så barkade de in i stallet. Och där låg då herr Månsson i
spiltan såsom ett annat djur. Där blef stor tablå och gråt och ett
svårt skällande.
Måntro att finna en fin skogshandlande i sjubbskinnspäls på det
viset, det är upprörande och ynkligt.
Det gick också, som man kunde tänka sig:
Herr Månsson fick korgen, hästen fick kvarkan och Johan fick
rammel af hustru sin.
Jojo, brännvinet ödelägger folken och deras lycka. Det är som
Ryssen, det är kanske värre än själfva Ryssen.
Behöfver ni fler exempel på dess förstörelselusta, gubbar? Nä’ jag
tror att vi för dagen kunna hålla med detta samt bli öfverens om
att köra det från våra knutar. A’ ni med på det?
Här är näfven 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
