Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kommendant.
När Lars Larsson i Lerhagen gick i sitt hvardagslag, var han
den snällaste och hyggligaste karl, man skulle kunna tänka sig.
Ja, han var då en riktigt idealisk man i fruntimmerstycke, ty hustru
hans fick styra och ställa och ordna och regera alldeles precis
som hon ville. Och det mådde Lars Larsson aldrig illa af, för
han hade en hustru, som var lika förståndig som någon karl. Han
underkastade sig henne därför gärna och villigt samt lät henne sköta
hela kosidangsen i Lerhagen. Hon fick ha hand om pengarna, hon
fick stå för rörelsen, när något skulle köpas eller säljas och när
stutabyte var å färdc. Hon fick föra ordet på marknader och vid
auktioner, och hon fick gä till uppbördsstämmorna med skatterna.
Under tiden gick Lars Larsson där hemma i Lerhagen och
masade och arbetade i stillhet och lugn och gladdes åt att han
kommit i besittning af en så pass kapabel och karlavulen hustru.
Visst förde folk skoj och spektakel med honom ibland och
hädade honom sägandes, att Lena »tagit böxera ifrån honom». Men
det brydde han sig vanligen icke om, utan log och tog skojet och
stickorden med bondlugn •—• när han var vid sitt goda lynne och
i sitt hvardagslag.
Men ibland hände det, att denne gode och fromme Lars
Larsson i Lerhagen blef förvandlad till den grymmaste och hårdaste
tyrann i universum och till ett vilddjur af äktaste skrot och korn.
Och jag tänker mig, att det inte skall skada er, gubbar, om
ni nu få uti er en liten skildring om hur det förhärdade och
för-därfbringande brännvinet kan förändra ett eljest behagligt och reelt.
k ariasinne.
Det var en dag i ad ven te t. Jag hade var’t nere i Stafryd ett
kvistande i solakvällen, när jag på hemvägen fick böra ett grufligt
hojtande och trallande i Soboskogen.
•— Dä’ ä’ nok en fuller rallare, som kommer från gästgifvare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
