Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gården, tänkte jag och stoppade tiil mig en liten sten för
säkerhetens skull.
Men när jag strax därpå hann upp den ryslige sångaren, fick
jag se, alt det ej var någon annan än den beskedlige Lars Larsson
i Lerhagen, som vände hem med en bastant florshufva och butelj
i fickan.
■— Go’ kväll! Dä’ va’ bålt, hvad du ä’ vidlyftig i kväll, Lasse!
hälsade jag.
— Tösst mens ja’ sjonger, annars lägger ja’ te’ dej, så dina
stöflaskaft bli tomma, din ynkrvgg! röt Lars. Och jag blef bå’
förbluffad och stött.
— Du blir nok lagom stursker, när du kommer hem till Lena.
Då kommer du allt att få smaka grytkroken, lät jag.
Lasse tystnade tvärt och gick en stund och skar med tänderna,
så jag blef riktigt hemsk till mods, för Lars är en stark och en
stor karl, som nog inte är så vacker att ryckas med.
— Jaså — sa’ han om en stund — du hör till dem, som
inbilla sej, att ja’ är rädd för Lena och låter henne styra. Nu ä’
du så go’ och följer med till Lerhagen, så ska’ du få si, hur det
hänger ihop med hennes öfverhöghet!
Och så började han gå efter mig och drifva på mig, som
hade jag varit en stut. Det var inte värdt för mig att mucka,
utan jag måste göra honom till viljes. Och snart klefvo vi in i
Lerhagen.
När Lena fick se honom, blef hon hvit i synen som ett lärft
och började darra.
Lasse slängde mössan i sängen, ställde buteljen på chiffonieren
och satte sig själf på soffan.
— Gif akt! kommenderade han.
Lena sträckte på sej och blef ståendes som en knekt med
händerna utefter sidorna och stora tårar i ögonen.
— Böla inte! hväste Lars.
Lena svalde tårarne.
— Framåt marsch! Gå rätt öfver skarfven mellan den sjunde
och åttonde tiljan ifrån östra väggen räknadt! dundrade Lars.
Och den arma kvinnan började marschera öfver den angifna
skarfven.
Jag blef rent förbluffad.
När hon kom till främre bordet, kommenderade han »helt om!»
och gick det inte som ett nysande för henne, spi-ang han upp och
hotade med knytnäfven. Då hon kom till dörren, hördes samma
kommando. Ibland måste hon göra »halt» midt på golfvet samt
utföra »på stället marsch», »knäna böj», »höfter fäst» och »i höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
