Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben tog med långa mellantider en stråk utefter kinden
med knifven, så att skägget till’ största delen drogs upp med
rötterna och det menlösa mansblodet skvatt ut.
— Förhärdade knifrackare! tjöt han och knäckte till att draga
och hvässa honom mot det skinnbeslagna byxknäet.
— Sir du det! Det går inte för dejl Begriper du än, att
det inte är meningen, att du ska’ gå te’ den fördömde auktionen
och skuldsätta dej och kanske supa dej fuller och förkorta ditt lif,
som du fått utå Herren, och skämma ut dej ibland folk, din
dumstock och ledinge där. Hva’ ska’ du på auktionen å göra, det
undras mej? Hva’ behöfver du köpa det pantade torpet för, fast
det ligger äger om äger med oss. Har du inte nok å sköta som
du har, din latstock?
— Tösst, säjer jag dej Maja Lisa! Affärer går öfver ditt
förnuft. Tösst på fläcken och gack ut te’ dina sysslor och sitt inte
här och alterera mej, så att jag skär ihjäl mej!
— Tror du, att ja’ behöfver tiga för en så’n som du ä’?
Nähej, du bedro’ dig den gången. Hva’ behöfver du köpa mer
jord för, du, som inte ä’ karl te’ å göra ett dagsverke. Sköt det
du har. Men du duger inte te’ dä’ en gång, du uslinge där. Du
ä’ ju styfver i lederna och illavuren och stummer och dummer och
later och flater och . . .
— Tiger du inte, Maja-Lisa, så gör ja’ mej olycklig på dej,
din skrvla där. Sköt du ditt och låt mej styra med de stora
sakerna. Kommer torpet te’ Leagård, får hemmanet tre gånger så
stort värde som nu. Tösst med ditt käxande och skällande och
lägg dej inte i karlasaker, det är mitt bästa råd! röt Jakob och
vände sitt blodiga ansikte mot Maja-Lisa och hötte med rakknifven.
— Karlasaker! Ja’ undrar just, hva’ du räknar te’ karlasaker?
Inte har ja’ sett nåra karlasaker hos dej. Snusätning och supning
och dumheter det ä’ de ende karlasaker, som du och dina gelikar
lägga i dagen. Hva’ tror- du sådana kluvsar som ni kunde uträtta,
om ni inte hade oss fruntimmer, som slete och styrde och ställde?
Kar’a är det uslaste Gu’ har skapat. Och nu stecker du inte te’
auktionen, så möcke du vet dä’, resonerade Maja-Lisa.
— Det ä’ inte lönt å svara dej, ditt skrälle. Du talar, som
du har förstånd te’ . . . Aj, aj, si nu skar jag bort halfva
öfver-läppen för din skull, jämrade Jakob.
På det viset resonerade de i Leagård den förmiddagen. Ju
längre det led, dess flera skråmor tillfogade sig Jakob, och dess
argare värdt Maja-Lisa, där hon satt. Läpparna blefvo allt hvitare
på henne, och gång på gång tog hon af sig träskon i tydlig akt
och mening alt slänga honom i skallen eller ryggen på Jakob.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
