Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne var annars en duktig och förståndig karl, såsom alla
män äro. Det var rakt ingen fara med honom. Han var både
skötsam och stillsam och knogade det bästa han förmådde på sitt
lilla hemman.
Detta hade emellertid det felet, att det saknade tillräckligt
Sommararbete och var nästan skoglöst. Bredvid låg emellertid ett
gammalt torp, som inte hade mycken öppen åker men dess mera
skogs- och betesmarker. Lades nu detta till Leagård, så uppstode
ett hejdundrande hemman. Det var detta Jakob ville. Och ett
tillfälle hade nu uppstått att realisera detta önskemål. Torpet hade
pantats för gäld och skulle säljas på auktion. Jakob visste, att
han skulle få det för en spottstyfver, ty folket unnade honom att
få göra den affären.
Men si Maja-Lisa hade satt sig för, att det skulle bli lögn.
Hon finge, kantänka, i så fall längre väg att gå, när korna skulle
mjölkas, och så tyckte hon inte, att de skulle sätta sig ut för några
vidlyftigheter.
Jakob höll emellertid i sig och gaf sig den på att han skulle
till auktionen. Han hade ställt sig därefter med bå’ pengar och
borgen och hade nu kommit så långt som till den förberedande
rakn ingsprocessen.
Därför satt nu också Maja-Lisa och var ilsk.
A’ke det grufligt, hvad fruntimmer kunna vara kortsynta och
ställa till spektakel och hindra männen i deras kloka planer, när
det sätter åt dem?
Ingen kan undra på, att Jakob blef mer och mer nervös och
upprörd, när han hörde Maja-Lisas ovisa prat. Handen darrade
på’n, så att han skar sig tidt och tätt i haka, kinder och läppar,
tills blodet nästan stridrann ner åt hans kalfskinnsväst.
Till sist blef han arg.
Medan han satt och drog knifven mot sin skinnbeslagna byxa,
sa’ han:
— Gu’ gifve knifven vore fjärdedelen så hvasser som din
tunga. Då skulle det va’ en fröjd å’ raka sej. Herren vete, hvad
ja’ grunnade på, när ja’ gick och gefte mej mä’ en så’n . . .
Längre hann han icke. Maja-Lisa for upp från spishällen.
— Ja’ ska’ ge dej! fräste hon och slängde träskon i ryggen
på den stackars Jakob, så att det sang i mannen.
—• Nu fick du din vilja fram! Nu kommer jag inte te’ auktions
i dag och kanske aldrig mer i lifvet! stönade Jakob.
När 1 lan fick träskon i ryggen, hade han ryckt till och ränn t
rak knifven in i låret. Blodet sprutade hemskt kring mannen, som
bleknade allt mer och mer. Han hade nog också förblödt, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
