Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mor Jannika och Jan Anders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gon betydligare hjälpreda för mor. Väl var han stor
och stark som en björn, men lättja och dumhet
framträdde ock hos honom i proportion därefter.
Icke underligt att hon då på allt upptänkligt sätt
lade ut sina krokar bland ungkarlsgrannbönderna, och
icke underligt var det häller, att hon för ernående af
ett hjärtevif sökte göra sig så behaglig som möjligt.
Med ett ord, mor Annika hade blifvit kokett, så
gammal hon var, och till förste bäste, som kom, var
hennes fulla afsigt att öfverantvarda både hjärta och
hand jämte 1/8 mantal Kullen.
Johan Erik i Byhagen hade nog länge haft en
aning om förhållandena på Kullen, och han hade till och
med en gång varit nära att våga ett friareanbud, men
så snart han bara fick se Annika med de stora vårtorna
och det åt alla väderstreck stretande hakhåret, så brast
honom modet, och han måste med oförrättadt ärende
loma i väg hem igen.
Ändtligen en dag fick mor Annika höra ur
länstidningen en annons om vårtsyra, som äfven hade den
egenskapen att borttaga missprydande ansigtshår.
Eftersom hon själf hvarken kunde läsa eller skrifva, ty
hon var en kvinna af gamla stammen, lät hon genast
vallpojken, som var en baddare i präntning, skrifva
efter medlet, hvilket hon bad få sig tillsändt under adress:
»Kullen påsste ristante». Hon var nämligen angelägen
att icke låta någon veta, hvad hon gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
