Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mor Jannika och Jan Anders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jan Anders, han hade gått och blifvit pin förälskad
i kyrkovärdens vackra Stina, som bodde midt emot,
tvärs öfver landsvägen.
Men Stina hade länge svärmat för den unge
handelsmannen, han med det förekommande sättet och de
långa, stiliga mustascherna.
— Sådana där skulle du skaffa dej, — hade hon
sagt till Jan Anders en gång, då samtalet rörde sig
om handelsmans mustascher.
Kyrkovärden själf, som var enkling, var också
alldeles emot en förening mellan Jan Anders och Stina,
Han hade visserligen länge gått och blängt afundsjukt
på mor Annikas rågfält och önskade gerna, att de hörde
tillsammans med hans eget hemman, men handelsman
Svensson hade 12,000 på banken och dref en solid affär,
mot hvilken mor Annikas lilla magra hemman, Kullen,
som hade namn efter sockenbyn, icke var att jämföra.
Men han tänkte på annat sätt komma i besittning af
Kullen.
Han var nämligen fast besluten att fria till mor
Annika och hennes rågfält.
Jan Anders var tröstlös. — »Vänta, tills far dör»,
hade Stina alltid sagt. Hon ville nämligen låta
påskina, att det endast var farsgubben, som hyste antipati
för Jan Anders.
Och Jan Anders, han väntade och väntade; han
hade väntat, ända sedan de konfirmerades i kompani,
så att nu började han draga kyrkovärdens dödlighet i
tvifvelsmål, och nu kunde han inte berga sig längre;
han måste till hvad pris som hälst söka öfvertala
gubben till samtycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
