Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastor Wattmans julklapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ett stramaljarbete till julklapp åt sin man. Hon
tittade öfverallt omkring sig utan att finna den. Då
hon tassat där i rummet, så långt hon vågade, d. v. s.
till bordet, lyfte hon på duken och fann till sin glädje,
att pallen befann sig just under bordet. I detsamma hon
försigtigt lyfte honom till sig, varseblef hon till sin
förvåning sin största tillbringare stående där.
— Ha nu barnen dragit in den också! tänkte hon.
De äro då omöjliga; man kan aldrig hålla reda på dem.
Hon klämde pallen under armen och tog ljudlöst
tillbringaren därifrån. Det var så när att hon tappat
honom, ty han var ju nästan full.
— Ha de slagit vatten i den? sporde hon, i det
hon luktade på innehållet.
Men nu var det verkligen icke långt ifrån, att
pastorskan tappat både sig själf och tillbringaren i
golfvet, och sättande den ifrån sig på bordet, måste hon
högljudt snyftande nedsjunka på en stol.
Pastorn vände sig därvid om och sporde helt häpen:
— Hvad! Är du här? Kära vän, hvad står på?
Jag tror du gråter?
— Åh, det är förskräckligt, Erik.
— Hvilket är förskräckligt?
— Jo, att du kan handla på det sättet, snyftade
hon, och jag som trodde dig i allt om godt ...
— Förklara dig, min vän, hvad är det?
— Åh, jag ser nu, hur röd du är ...
— Röd? ... Hvad menar hon, tänkte pastorn ...
Gode Gud, hon måtte väl inte blifvit rubb ...
— Fy Erik, att du dricker bränvin, det kunde jag
aldrig tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
