Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastor Wattmans julklapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kära Erik! Förlåt mig, att jag kunde
misstänka dig för en så grof last, som dryckenskapen är!
Och i den kyss hennes man nu gaf henne låg
förlåtelsen innesluten.
Dagen därpå promenerade pastorn bort till Ola
Jönssons gård. Han inträdde med en bister uppsyn i
stugan, där Ola och hans käring voro som bäst i färd
med att göra slut på en tallrik sill och ett fat potatis.
Vid pastorns inträde steg Ola något förskräckt upp från
bordet, antagande formen af en halfuppfäld pennknif,
och mor själf dök så djupt ned i sin rödrandiga
bomullskjol, som om hon tänkte sjunka genom golfvet.
— Hur kan Ola Jönsson bete sig på det där
sättet? började pastorn barskt. Ni var var väl full, kan
jag tro?
— Ja, gud nåde mig, syndare, jag var så full den
där söndagen vid kyrkan, att jag inte visste hvad jag
gjorde.
Jag talar inte om kyrkan nu, röt pastorn.
— Hvad talar pastorn om då? sporde Ola förskrämd
och fruktade starkt att hafva begått någon annan
förseelse i fyllan och villan.
— Jo, jag menar just det där bränvinet, ni
skickade mig.
— Bränvinet? Jag har aldrig gett pastorn något
bränvin.
— Jestanes far, sa mor, du har bestämdt skickat
pastorn bränvinet i stället för julölet ... dä’ ska vi
snart se i källarn.
Både Ola och käringen skyndade dit, och pastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
