- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Första delen /
50

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Stora forsen och Pikkarainen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

so
Dagen derefter uppstod en stark blast, som
sönderbröt isfälten, skakade och satte dem i rörelse.
Högre än vanligt hördes forsens brusande, hvilket
genast framkallade hundradetals menniskor att åskåda
det af vår bortresta främling så länge efterlängtade
»spectacle». Vattnet svällde och steg sä högt, att
magasiner vid stränderna upplyftades, flyttades eller
kullstjelptes af de påträngande isstyckena, hvilka i
stora massor samlades, sedan de med pilens ha-
stighet kommit nedför den nu öfver sina bräddar
svällda och dubbelt rasande forsen. Vördnadsbju-
dande var-åsynen af de kolossala isblock, hvilka
nu reste sig emot hvarandra, pâ afstånd liknande
flottor af seglande fartyg.
Ofta medförde dessa stora isstycken hvad de
pä sin framfart träffat eller lösrifvit ifrån stränderna.
Ibland annat sågs en gäng en qvarn komma seg-
lande på ett isstycke. Båtar, tunnor, stockar och
stenar följde oftast med.
Vid stränderna roade sig pojkar med att hoppa
på de flytande isbitarna; men försigtigt måste de
göra sin reträtt, innan del blef för sent.
En färgares stamphus med färgeriet kom i
fara vid isgången och var nära alt bortföras af flo-
den och af den påträngande isstockningan, då nå-
gon frågade egaren, som helt fryntligt betraktade
faran: »om han ej vore rädd, att hans stamp för-
stördes vid öfversvamningen eller krossades af isen.»
»Åh! deraf sker mig ingen skada», svarade egaren,
»ty hela huset är så högt brandförsäkradt.»
Ända ifrån Ämmäfallet begynna de tillväxande
ismassorna sitt tåg, nedför alla forsar i Uleå elf,
pådrifvande islossningen öfverallt, der de fram-
stryka i ohejdad fart, tills de störtat utför Niska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free