Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Hofrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
sma barn, och jag hjelper mamma,» tillade hon,
med en, genom Låren, af glädje strålande Lliek.
»Väl gjordt, milt barn,» sade hofrâdet, medan
hans plirande ögon med en’ egen sällsam för-
tjusning betraktade den blyga flickan. »Helsa sin
söla mor,» tillade hau, »och säg att jag i a f t on
skall göra henne ett besök.»
Efter en djup nigning och med bevingade
steg aflagsnade sig helt tyst den unga flickan.
»En förbannadt vacker unge!» sade hofrâdet,
t det han hastigt tillslöt fönstret. Muntert biöd
han sin vän farväl och gick i ett annat rum för
att kläda om sig. Vännen, ensam lernnad, knac-
kade småleende ur den stora sjöskumspipa han
rökt, tog sin hatt och utan vidare krus vandrade
slU h em- Sna rt derefter visade sig värt hof-
råd. Han var nu fin och pudrad, med kräs och
manchetter, kladd i gustavianska drägten. 1 En liten
juvelring glänste pä hans lillfinger. Han ställde
sig framför en antik spegel, der han med en slags
oro mönstrade sin ståtlig* figur, och satte sin fina
att pa sned än ät det ena örat, än ät det andra.
Muthgen fick den luta ät höger. Sedan ropade
ian m en piga, som hjelpte pä hans axlar en lätt
mörkblå slangkappa, af det finaste kläde, med si-
clenioder af samma färg, och stora silfverknäppen.
Smakfullt draperade hofrâdet den vida kappan om
sig, och slog ena hörnet öfver venstra axeln så
att det rika lodret lyste mot solen. Derefter an-
tog han för spegeln en min sS god han kunde,
svängde om sig ännu ett par gånger med mera
valbehag, och begaf sig så till den fattiga enkans
koja.
Hundrade Minnen.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
