Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Hofrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helt varm och andtruten hemkom den unga
Greta Stina till sin mor. »Se sa !» utropade denna.
»Nu har du väl sett någon full karl på gatan, eller
sprungit undan för någon hund, efter du är sä
varm och har gått sa häftigt! Kära barn, tänk på
ditt enda fädernearf, ditt svaga bröst! Ga inle sa
fort! Doktorn har ju förbjudit dig all häftig rö-
relse.» s
»Min söta, goda mamma, banna mig ej nu!»
bad flickan. »Jag måste skynda hem, för att för-
bereda mamma på en förnäm visit.»
»Förnäm?» återtog modren långsamt. »Säkert
da nägon resande, ty landshöfdingens äro ju bort-
resta, och i hela staden finns ju ingen annan som
kan kallas förnäm. Ordspråket är sannerligen träf-
fande: alt adelsmän och kräftor icke trifvas i Öster-
botten.»
»En rar visit da, om mamma så vill kalla
den,» svarade dottren, i det hon begynte städa
undan sömm och böcker efter barnen, hvilka nyss
lemnat skolan.
»Du gör mig helt nyfiken, Greta Stina,» sade
modren, och betraktade med en frågande min ge-
nom glasögonen den med sin städning fjäskande
dottern.
Ändtligen satte sig denna och berättade för
modern sin händelse med hofrådet, samt förkun-
nade den äran han lofvat göra hennes mamma.
Med en suck sade denna: »Hans visit hade
kunnat uteblifva! En gäng har nöden, efter din
fars död, drifvit mig att söka råd och hjelp af
min rika slägtinge, men han tillslöt både dörr och
hjerta för den fattiga enkan. Numera behöfverjag
lionom icke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
