Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Hofrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
sig till sanningen; ty alla tre af bans döttrar egde
utmärkt godt förstånd.
Emedlertid uppväxte den unga Aristoteles , tvi-
nande, lik plantan frän främmande zoner uti ett
drifhus. Han vantrifdes pä vetenskapernas fält,
emedan han saknade naturanlag, men framdrefs
öfter sin förmåga. Den faderliga myndigheten spa-
rade hvarken stränghet, kostnad eller skickliga lä-
rare, för den enda sonens uppfostran, hans stolt-
hets enda föremål. Aristoteles, behandlad utan
skonsamhet ifrån spädaste barndomen, blef med
åren allt trögare till begreppet och håglös för allt.
Han var ett vackert barn, liten och klen till växten,
hade ett fromt sinne och godt hjerta. Alltid slaf—
viskt lydig, sin fars vilja, utan all kraft och energi,
blef han dock genom mycken ansträngning helt
ung student. Längre insåg den kloka fadern att
hans son i lärdomsväg pä den akademiska banan
ej kunde hinna. Bedragen i alla sina stolta för-
hoppningar i denna väg, ville han åtminstone göra,
sin »arma Aristoteles», som han nu alltid kallade
sonen, till en skicklig possessionat. Han skänkte
honom derföre ett bondhemman, nära sina egna
egor, sedan han först sökt honom myndig vid 18
års ålder. Men skänken skedde under formen af
ett lagligt köpekontrakt. Den arma Aristoteles fick
emedlertid ingalunda njuta sin egendom i ro. Snart
stämde hofrådet sin son till tings, för inkräktning
öfver hans råmärken i egendomen.
Den saktmodige sonen, som aldrig med ett
halft ord vägat motsäga sin far, visste ej det minsta
om något sådant, men måste stå till rätta emot
sin far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
