- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Första delen /
111

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Moster Stina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ill
karlarna i hennes ungdomstid, då de voro, såsom
de ännu äro, rätt artiga och hyggliga. Dä för tiden
gjorde de sina hustrur alltid lyckliga, menade gum-
man för sig sjelf.
En dag väntade barnen i skolan stort spek-
takel, ty de visste att moster Stina alltid höll sina
löften, isynnerhet när det gällde ätt straffa dem.
En liten baron Silfverhjelm hade flera dagar varit
lat och pröfvat gummans tålamod, så att, da hon
gaf honom hans nattlexa till andra dagen, sade
hon: »Hör nu, barn! om Adolf kan sin lexa i mor-
gon, utan att stappla ett ord, sä lofvar jag att sjelf
hoppa först uti en tjärtunna, derefter i en fjäder-
tunna, så viss är jag att han ej kan sin lexa.»
Barnen åtskiljdes, alla glada, sedan défait
löfte af Adolf, alt han skulle lära sig sin lexa
Hemkommen, förundrade det hans goda mam-
ma alt se honom genast och ifrigt sysselsatt med
exan. heligt 0m morgonen var han uppe, och
glad tog han afsked, dä han skyndade i skolan
sedan han för sina föräldrar omtalat det väntade nöjet’
Jublande förhörde skolkamraterna hans lexa
s 1 r gangen, och alldraförst framräckte han helt
ord S1° 0YanllSt langa lexa att förhöras. Ej ett
stapplades, och moster Stinas kinder lågade af
Jit’„a
l
i ,r\i
f
,
ä
n s
i
u °b
"™k
"
lexa hvillip1 T °T myCket berÖm för denna
lexa, hvilken bev.ste hans fattningsgâfva. Sedan
sade hon sig nu som alltid vilia hålla ord
Adolf hade hjerta att sjelf skratta, eller låta andra
gora narr af sin gamla lärarinna, som för hans vil
gjort det obetänksamma löftet.
vand]5!’" dâ gUmman t0g Saken såaI^rsamt, för-
lades pa en gang barnens uppsyn, och d e upp_

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free