- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Första delen /
126

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Makkonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126
han, med. târfulla ögon, i det han skakade den väl-
menande herms hand. Med stort och fast alfvar
yttrade gossen sin tacksamhet, — och sitt ord höll
han till sin dödsdag, som det anstår en bra karl.
Tjugu Sr efter Matthias Makkoses första stads-
resa satt en fattig enka i sin torftiga koja, belä-
gen vid Kajana tull i Uleåborg. Tre magra, bleka,
hungrande barn omgâfvo henne. Redan hade hon
utdelat till dem den sista brödkakan -och bedt dem
tidigt gå till sängs, af fruktan att få höra det i en
fättig moders hjerta sä skärande ordet »mat», eme-
dan sådant ej fanns. Barnen, ’vane vid att. lida,
lade sig tåligt till hvila,. läste högt sina aftonböner,
och ville derefter gerna insomna för att lindra den
ömma modrens bekymmer; men hungerns plågor
jagade barndomens goda sömn frän deras ögon.
Modren trodde dem sofva och hviskade till
gamla Marketa (som länge tjent i hennes föräl-
drars hus och nu, utan lön, med egen kost, den
hon förtjente med sin spinnrock, vårdade de små):
»att hon ej skulle tillåta det yraste och yngsta af
barnen, hennes lilla sex ar gamla flicka, att taga
det enda brödstycket, som ännu var qvar i skåpet;
utan spara det till frukost åt alla, ifall modren för det
arbete, hon nu fulländat och bortbar, ej genast kunde
få betalning och dermed bröd.» Derefter smög
hon sig sakta ut.
Men den lilla yrhättan, som Marketa varnades
för, låg på lur. Hon hade både sett och hört
allt. Hon var äfven säker att bröderna ej kunde
sofva mer än hon, och alltid färdig till att muntra
dem och att skrämma gamla Marketa, hvars favorit
hon dock var, sprang den öfverdådiga hastigt ur
sin lilla säng till skåpet, och sedan som en väder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/1/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free