- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Första delen /
127

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Makkonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127
livirfvel ut pä den gröna gärden. Den gamla, som
trodde att hon farit af med den sparda brödbiten,
, sprang efter den lilla snatterskan, så fort hon kunde
med sina giklfulla ben. Hon ropade gossarna till
hjelp, men desse kunde för skratt, att se den olika
kapplöpningen, ej komma ifrån stället. Den magra
flickan flög, som ett torrt skinn i vädret, i hun-
drade krokar och vinklar, undan den tunga gum-
man. Men sluteligen gaf den 1,11a sig frivilligt
ängen at den goda Marketa, i det hon viste henne,
att^hon ingenting hade i sioa små händer. Hon
hade alldeles icke rört vid den sparade brödbiten,
utan endast velat skaffa ett litet nöje ät sina bröder
och motion ät den gamla. Ehuru andtruten skrat-
tade gumman endast ät sin älsknings upptåg
Den som aldrig statt radvill af ångest vid
nodens port, för att träda in i överflödets bonin-
gar, med anhållan om en liten skärf derifrân, kan
icke göra sig begrepp om det qval, som förmådde
tien lattiga, härvid ovana modren att taga detta-
steg, for sina behöfvande barn. Sedan hon af ett
tjenstehjon hos den, åt hvilken hon arbetat, blifvit
a spasad med ett vanligt »kom igen i morgon, sä
i,- m betaldt for er söm,» sag honing en utväg till
je tor i dag. Hon återvände alldeles tröstlös
iem til sma små. Ingen blund hade under hela natten
kommit i hennes öga, da hon med solen uppsteg
till si t arbete, efter en brinnande bön om hielp
irran höjden. J 1
Hastigt lyssnade hon, dä hon tyckte sig höra
bullret af kärrhjul. I det hon tittade ut, blefhon
varse en bonde, som helt sakta körde ett lass in på
gärden, och lika tyst aflassade sina säckar på hen-
nes trappa. Men då hon säg honom färdig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free